Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 maj 1843, sida 1

— —.————— lätt att få fortroende af det öfriga. Markisinnan tillstod för honom att aldrig någon lycka vore möjlig för benne i denna verlden, så länge hennes man skulle sefva med henne detta afsöndrade, fiendtliga lis. Åbbån försökte att trösta henne, men lät henne på samma gång förstå att hon sjelf var orsaken till sin sorg; alt hennes man borde känna sig sårad af hennes misstroende mot honom, ett misstroende, hvarpå testamentet hon latit upprätta var ett prof, så mycket mer förödmjukande som det var offentligt, och att hon, så länge detta testamente fanns till, icke borde vänta sig någon ändring i sin mans uppförande. För denna gången stannade samtalet härvid. Nägra dagar härefter, kom Åbbån in till Markisinnan med ett bref som han nyss fatt iran sin bror. Detta bref, som han sade sig meddela i förtroende, var uppfyldt af ömma klagoutgjutelser: öfver hans bustrus uppförande mot honom; i hvarje fras stack fram ett sådant djup af kärlek, att den endast kunde uppväras al så svåra besvär, som Markisen trodde sig hafva. Markisinnan blef i början rörd af detta bref; men när hon straxt derpå vid närmare eftertanIka funnit att just så mycken tid hade förflutit, emellan den förklaring bon haft med Åbbån och detta bref, som var nödvändig för att derom underrätia Markisen, alvaklade hon, för att ändra sin mening, nya och mera öfvertygande bevis. Dock blef Abben, under förevänning att närma maken sin maka, allt mer enträgen i fraga (om testamentet, och Markisinnan, som i denna enträgenhet fann något oroande, började åter fösed sig vid sina gamla sarhågor. Slutligen, drih