Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 maj 1843, sida 1

— ——— rum. Skip, väggar, tapeter, allt blef noga examineradt, men ingenting fanns som kunde bekräfta hennes farhågor, som från denna moman allt mer och mer aftogo. Dock lemnade efter en tids förlopp Markisens moder Ganges för all återvända till Montpellier. Åndra dagen efter) hennes afresa talade Markisen om brådskande! göromål, som fordrade hans närvaro i Avi hon, och lemnade i sin tur också slottet. Markisinnan blef då ensam med Åbbån, Riddaren och en huspredikant vid namn Perette, som 25 års tid tjenat Markisens familj. Resten al buset ulgjordes af några domestiker. Markisinnans första omsorg, vid sin ankomst till slottet, hade varit alt bilda sig en liten 50ciel6 i staden. Detta hade varit en lätt sak: utom det att hennes rang gjorde det till en heder att umgås i hennes krets, ingaf hennes angenäma, intagande manerer begär alt äga hennes vänskap. Markisinnan hade då mindre ledlsamt än hon verkligen i början hade väntat sig. Detta steg hade icke varit onyttigt: i stället för att endast tillbringa hösten i Ganges, nödsakades Markisinnan, enligt sin mans bref, äfven tillbringa vintern der. Under denna tid syntes pbän och Riddaren helt och hållet hafva glömt deras första afsiater på henne, och bade åter plilvit af vördnad och uppmärksamhet för benne intagne svågrar. Men under allt detta höll sig Markisen borte, och Markisinnan, som icke hade upphört aft älska honom, började att sörlora sin feuktan men icke sin smärta. En dag inträdde Åbbän i hennes kammare nog oförmodadt för att öfverraska henne innan hon fått tid att aftorka sina tårar: nu var det honom I I ö I I I