Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 maj 1843, sida 1

I ust, så behagligt som man föreställer sig englarnes språk vara, kommo dessa bittra och bitande ord, förebud till en nära förestående brytning. Snart sågo Markisen och Markisinnan hvarandra icke mer än på de timmar, då det icke kunde undvikas. slutligen aflägsnade sig Markisen, i början under föreränning af oundgänaliga resor, men snart utan att en gäng taga nigon förevänning, de tre fjerdedelarne af året och Markisinnan befann sig enka på nytt. Hvilken af den tidens relationer man rådfrågar, så öfverensstämma alla deruti, att hon alltid var den samma, det vill säga full af tålamod, lugn och conveniens, och det är sällsynt all träffa en sådan likstämmighet i omdomen ofver en ung och skön qvinna. Slutligen gick det så långt, att Markisen icke kunde fördraga ett töte-å-töte med sin kustru, derföre inbjöd han sina två bröder Riddaren och Abben de Ganges att komma och bo hos honom. Han hade ännu en tredje bror, som, i egenskap al andre son, förde titel af Grefve och var Öfverste och Chef för Regementet Languedoc; men då denne icke spelat någon rol i denna historia vilja vi icke sysselsätta oss med honom. Abbe de Ganges, som förde denna titel utan att likväl tillhöra kyrkan, bade endast tagit den för att njuta dess privilegier. Han var en sorts poet, som vid tillfälle skref både madrigaler och rim; hade ett temligen vackert ansigte, ehuru, stundom, då han var uppretad eller otålig, hans ögon fingo ett uttryck af en förfärlig grymhet; för öfrigt utsväfvande och fräck, liksom om ban verkligen varit en medlem af den tidens presterskap.