Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 maj 1843, sida 1

morsadren, eller de hyllningar som snart slösades på henne: dessa hyllningar till och med väckte Markisinnans afsmak och det dröjde icke länge förrän hon af sin morsader utbad sig tillstånd att tillbringa de 3 sista månaderna af sin sorgtid i ett kloster. Här hörde bon för första gången, med all en stackars inom de trånga klostermurarne instängd flickas enthusiasm, omtalas en men, lika så heryktad för sin skönhet som karl, som Markisinnan såsom qvinna. Detta himmelens skötebarn var Herren af Lenide, Markis de Ganges, Baron af Languedoc och Guvernör i Saint-Andrå i stiflet Uzes. Markisinnan hörde honom så ofta omtalas, så många gånger upprepas; all naturen lycktes hafva skapat dem för hvarandra, att hon började intagas af en liflig längian att se honom. Herren af Lenide, för hvilken fördes samma språk, hade, äggad härutaf, å sin sida tvifvelsutan äfven lattat en stor ätrå att råka Markisinnan, ty han hade låtit M. de Nocheres, som nog icke tyckte särdeles om detta klosterlif, silva sig ett uppdrag till hans dotterdotter, kom till talrummet och frågade efter den sköna enkan. Hon, fastän hon aldrig hade sett honom förr, igenkände honom vid första ögonkastet. Ty då hon aldrig tillförene hade sett en vackrare cavalier, än den som presenterade sig för hennes blickar, fattades hon genast af den tankan att det icke kunde vara någon annan än Markis de Ganges, hyilken hon hört så ofta och så mycket omtalas. Följden var klar; Markisinnan de Castellane och Markis de Ganges kunde icke se hvarandra utan alt älska hvarandra. Båda voro unga, Markisen var af ädel börd och innehade en hög