Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 april 1843, sida 1

dastod, nalhkades mig med ett högre väsens maseståt, höjde upp sin hand och tilltalade mig så: hör ej har pr denna qvinna, förr än ni gifvit mig tid att råttfärdias henne Se der, tag dettal fortfor hon, och räckte mig ett papper, hvarpå hon skrifvit nåsra ord; derpå tog hon min i tårar badande maka med sig, och försvann. : — Min köra värd, er berättelse börjar bli mycket invecklad. Hvad innehöll då papperet?? sade jar. ! Min värd betraktade mig med gnistrande blickar, satte handen i restsickan, och drog fram ett smutsigt och sönderslitet papper, hvarpå följande ord stodo skrifna: Innehafvaren häraf äger obehindradt inträde på Italienska Theatern, och skall placeras i de första logerna i Avantscenen. M. de B.? — Det är ett besynnerligt sätt att lindra smärtan hos en bedragen äkta man, anmärkte jag. Ni, förströelse brukar i sadara fall visa sig såsom något särdeles hälsosamt. — Skämta ej! — Jag sick verkligen på spektaklet, och såg der en pjes, som gjorde ett underbart intryck på mig. — IHur hette denna pjes? — othello. Styckets innehåll är bistorien om en man, som dådar sin oskyldiga maka; Herre, håren resa sig dervid på mitt hufvud — Men hvem tror ni, var den aktris, som spelade den oskyldiga qvinnans rol? — Jo, det främmande frunlimre:, som bodde i mitt håtel. — Vid den scen, i hvilken Desdemona vill rädda sig, då Othello lylter dolken mot henne, ropade