Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 april 1843, sida 1

— —c2 i 2 — 2 på året. Folket är också icke lyckligt, brotten, fattigdomen och proletärerne ökas. Hvem är väl den, som icke inser att äktenskaps ingående och hållande i helgd är i statsekonomiskt hänseende vigtigt och nära förknippadt med en Nations lycka? Afven Svenska Nationen har insett äktenskapets vigt och erkänner den. Men huru arbetar man icke med händer och fötter emot äktenskaps ingående och dess hållande i helgd. Genom de töngifvandes (Embetsmännens) ömkeliga ställning i de år, som naturen utstakat till detta heliga bands knytande, tvingas de att försaka äktenskap, samt hylla osedlighet och äktenskapsbrott. Uvilket lättsinnigt hegrepp har man icke redan om äktenskapet bland den högre och medelklassen? Den ädla, rena qvinnan utan förmögenhet äger intet värde. Åt den rika bjuder hundradetals sin person, utan att kasta en blick på, huruvida man blir lycklig eller icke. Om denna lumpna anda sprider sig bland Sveriges sjelsständiga Allmoge, bland arbetsklassen, så skall snart det lilla Sverige upphöra att vara sjelfständig Stat. Vi ega Lagar, uppspirade ur en ren och stark jordmohn, men huru tolkar man dem? Man anser det farligt att tolka dem efter andan, dess högre lif, man håller sig heldre vid en lumpen Cramatikalisk tolkning. Vi exa en Grundlag som genom enskilda intressen tolkas på sitt eget sätt; man strider om dess tolkning ej med en ren Patriotisk anda utan ofta med advocatens betydelselösa ord, en strid, som kostar nationen millioner och den enskilde, oerhörda ansträngningar. Hvem vet om vi ej snart äro inne i de tider, då penningen tolkar grundlagen?! Att Nationens Pastorater, Domsagor och Stjernor hafva elt visst magiskt inflytande på Grundlagens tolkning vet alla; hvar och en vet äfven att detta är emot Grundlagens anda. Att man betraktar Grundlagen med denna kortsynta blick, är en följd af de högre Stats-Embetenas besättande med icke Statsmän. besse så kallade consultativa anse sia icke hafva felat det ringaste om de i Grundlagen icke finna ord, som uttryckeligen förbjuda deras åtgärd ; om den är emot Grnndlagens princip eller anda, begripa de ofta icke, och om de göra det, anse de sig ändå icke hafva felat. Den tid kan dock snart komma, då man gör processen korrt och frågar helt simpelt: Har Herr N. genom sina handlingar visat sig vara Fäderneslandets vän och tolkat Grundlagen efter ett samvete, som är rent Christlist? Skyldig eller icke skyldig? Platsen. är inkomstgifvande och viglig, således äfven ansvarsfull. Men huru åstadkomma Grundlagens renare tolkning? Icke sker det igenom stiftandet af nya lagar, om man till och med kunde stifta en lag för hvarje specidt fall, Nej! om man till och med kunde sammanskrisva en million lagbud om dagen, skulle likväl fall uppstå, på hvilka bokstafliga budstillämpning icke funnes, ech man i alla fall sunne sig tvungen att gripa till lagarnes anda eller grundprincip. bet är således af yttersta vigt att andan eller grundprincipen hälles i den strängaste helgd och consequens; det är på dess helgd som staters och individers lycka hvilar, icke på de tomma orden.