Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 april 1843, sida 1

Ett Vad till Sverges Rikes EmRessimmääm, till Svenska Folket och till en oväldåg esterverld: (Forts. fr. Nr 27.) Det 3:te tilltag man gjort mot andan i 282. Regerings Formen har varit vid tillsättandet af Postmäslare sysslor. Kan det vara rättvist att förbiså personer som i 20 å 30 år arbetat inom Rikets Post-Verk vid ledig blifna Postmästare-tjenster och istället utnämna mån som aldrig under hela sin lesnad lagt hand vid något Post-ÄÅrende? Jag tvisiar på alt någon ovåldig inom hela Svenska Nationen finnes, som icke ogillar detta utnämningssätt. Och efter tanklagar, som tillhöra icke vansinnise, lärer ingen kunna påstå att personer som aldrig handlagt ett Postärende skulle vara mera förtjente och skicklige till ett Postmästare-Embetes bestridande än män som i 40 å 20 är uteslutande sysselsatt sig med dessa Årenders handläggning ; de må nu vara huru enkla som helst. Svenska Nationen vore mindre att beklaga om man i Grundlagen inryckte en 2, som förkunnade att 28 2 Regerinas-Formen icke tillämpas vid Postmästare-Eimbetens tillsättande , utan att dessa hädanefter komme att användas till sådane Adelsmäns och Invaliders underhåll inom Armåen, som egde ruinerade affairer. Ilvarken Nationen eller dess vid Postverket anstälde Embetsmån blefvo i delta fall svikne. Embetsmännen i sina förhoppningar och Nationen i sina löften. Enahanda är förhållandet i Tullen. Under det Embetsmån i 40 å 20 är nästan lönlöse träla inom nämnde Verk, bortgifvas Tulltjenster till gamla Vilitairer, som aldrig handlagt ett enda Tullmål!!! Det är genom sådane tilltag, som lilsprincipen eller andan i 28 2 Reg.-Formen blifvit mördad. Det är denna andans död och dess följder som mer och mer griper kring sig, så väl bland samhällets individer, som bland dess institutioner, som hotar Svenska Nationen på ett så sruktansvärdt sätt. Man ser daqgligen denna brist på sannt moraliskt lif i Samhällets heligaste band, lagar och handlingar. Man tror sig i våra dagar genom tomma ord och former kunna ombilda och lyckliggöra en Nation. Hvem är väl den, som ej vet att samhällets väl, hvilar på religionens helgd? Äfven svenska Nationen har insett denna sanning. Man sprider till den ändan 4090-tals af Biblar ärlisen. Man tillsätter Prester. Men hvem frågar efter, huruvida dessa Presler (som icke äro tillräckligt understödde al borgerliga Lagens väktare) i verkligheten kunna bidraga till religionens helgd? Men hvem frågat efter om dessa 4000-de tals af Biblar läsas och följas af folket. I Gustaf II Adolfs dagar fanns vanligen icke mera än en Bibel i hvarje hus. Familje-fadren läste då hvarje morgon högt för hela familjen sitt Cap. Folket var religieust ädelt, tappert och lyckligt. Nu äger hvarje medlem i familjen sin Bibel. Men läser man nu elt Cap. på dagen? Tackom Gud om det sker