synlig representant af den onda principen; lät den sramträda i Marmo. — Och han, dt na underordnade personage? — Han är n ljelle, min älstlingsbild i stycket! Ia, ja, få tro våra ögon, så står det tryckt i Göthe så skrifva Insändarne, med den sanningser ga och öfvertygande andan. Ilvarken Ni el jag få säga elt ord deremot; och rättkänsk samt logiken ha bekommit ett slag på mi nen. — Detta alt är ju vackert, el hur? — Säg mig nu, till slut, om det går an, attjag llerr Magister Ekbohrn om uptagande af detta i a propos i sin tidning? Det vore dock kanske. mycket begärdt, att Göthen, eller Phoenix sk le intaga en uppsatts af en skrifställare, hvilkens humanitet ingen garanti möjligen ves (ty en skrilställare, har ovetlet i Göth boller ju förklarat mig vara). Jag måste vara nöjd, om Herr Magistern blott har de godheten och underrättar sin tidningspublik d om, alt i denna N:o af llandelstidningen 4 nes mara anmärkningar mot hans prisade sändares vårdade beteende: Ell.