Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 april 1843, sida 2

jet. Samma ögonblick hans första bragd och beslut om ytterligare bragder af samma slag var konstaterad (och det måtte den väl bordt anses vara, då en ledamot af Fångstyrelsen hällit förhör derom), hade en ordre bordt expedieras till honom att genast lemna befattningen och inställa sig i staden; och hade ordren icke blifvit! lika hastigt ätlydd, så hade en piket af 40 man och en underofficer bordt inom en timma afgå till fästningen , att hemta Hr Kommendanten. Men ehuru redan den första historien varit lillräcklig till en dylik åtgärd, och ehuru yttermera tillkommit olydnad mot Fångstyrelsens ordres, både genom den beslutna misshandlingens sortsättning och genom vägrad inställelse hos lörmän, har ändock ingenting blifvit företaget, utom en libellering, som hotar. att blifva så lång, som ur Å. behagar. Skälet till denna lamhet kan ligga dels deruti, att den med olydnad bemötta auktoriteten icke var militär, utan civil, dels i allmänna tänkesättets högljuddhet; det bör ju i hvarje handvändning ådagaläggas, huru djupt man föraktar detta tänkesätt, och huru angeläget det är att visa detta förakt. En sorts reaktion i tänkesättet har inträdt genom Å:s långa förklaring: åh bevars (får man höra hjertnupet folk utropa) Hr Å. har ju låtit 50 å 60 dagar förflyta mellan sina daggningars utdelande bland fångarna, och dessutom var ju korrektionisten en stor förhärdad bos., Detta vill med andra ord säga, att blott Hr Å. icke sörbryter sig ofta, så skulle de brott, han verkligen begår, vara ursäktliga, och att man söreställt sig en lidande oskuld, en beskedlig karl uti en korrektionist. Reaktionen står således för de korttänktes och hjertnupnes räkning; alla, som äro mera bevandrade i rättslära och mindre tillgängliga för intryck, sortsara, oaktadt Å.s mänga ord, att anse honom hafva brost sörbrutit sig både mot lagen och mot subordination, utan allt afseende på beskaflenheten af föremå. Å för hans våldsamma behandling eller af hans egna antecedentia. hå dessa lägger han stor vigt. os h det är underligt, att han icke bland anna citerat sina bragder, för tjuge år sedan, mot er gåstgifvare, som han sablade. Ilan var då kurier och nu är ban Kommendant; och i båda egen skaperna anser han sig, säsom försedd med et uppdrag af Konungen, vara uphöjd öfver laga och författningar. Ilan synes vara en qvarlefv. af den numera tämligen utgångna stam, son sätter sin ära uli att ingenting veta af samhäl lets organism, utan refererar allt till personlig hets-principen och tror sig kunna, såsom Gen v. D., gå till Konungen och begära att få skjut ihjäl en menniska.