ningsmannen ej gjort det af kitslighet, eller i elak afsigt. — För någon tid sedan stod sramför elt af de praktsullaste magasinen i Lundgate Hill en talrik menighet, som trängdes om att bekika de Indiska och chinesiska varorna. I sämsta raden af de begapande befann sig en Gentlenan, som syntes alldeles fördjupad i iskådande, då en annan person, som sramknuffades bakom honom, gaf vår Dandy en så kraftig stöt, att han förlorade balansen — och pang, pang läg ett af de herrliga spegelglasen krossadt och vår fashionable genom denna obehöriga ingång till hälften inom boden. Under tumultet, som dervid uppstod, undkom lätt den, som gifvit knuffen, och ägaren af magasinet kunde ej utgjula sin vrede på någon annan, än Gentlemannen, som låg till hälften inom till hälften utom boden. benne ursäktar sig dock, och åberopar de kringstående till vittne på sin oskuld, hvarvid hans dialekt förråder en främling. Men the Shopkeeper? vill icke veta af några ursäkter, utan fordrar åtminstone de honom lagligen tillkommande 5 Zz, hvaröfver uppstod en häftig dispyt å ömse sidor. Gendomannen vill icke taga någon räson, förr än hans motståndare hotar med alt låta bämta polisen, då utbrast, ban: förr än jag vil uppehållas och komma i collision med dylikt folk, förr vill jag, ehuru oskyldig, betala, och kastade dervid på disken en semliopunds note. Man gaf honom tillbaka och under hot ock knot aflägsnade han sig. — Först följande dagen, då man närmare betraktade hans banknote och fann den vara falsk, kunde man begripa, att planen var anlagd för att i stället för falskt papper erhålla godt mynt.