Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 april 1843, sida 1

Från Red:s orrespondent. Stockholm den Ål April. I Lördags kKonseljen har nedsättning i utförsel-tullen för Stänejern blifvit nedsatt till 4 sk., och tolags-afgiften minskad med, såsom det säges, 42 sk. per Spd. Man har således nu återkommit till samma förhällande som var, innan Regeringen började att utkräfva utförsel-tullen i silfver och medelst sin inflytelse på Rikets Ständer genomdrifva den naturvidriga principen, att högt beskatta exporten, under det man bibehåller så betydliga afgifter på importen: det vill säga, med andra ord, tvinga handeln att nedtrycka prisen på vara egna produkter och att nöja siz med de sämsta och dättköptaste utländska. I hrelsgången, denna alla central-förvaltningars bana, har man saledes nu lyckligtvis i detta afseende kommit åier på den punkt, der klokheten, tack vare slumpen, finnes. Manne det skall räcka länge?. I alla fall kan denna nedsättning åf tullen icke hjelpa vår jernhandtering utur den förlägenhet, hvari den lätt synes blifva invecklad, om dess idkare icke besluta sia, att genom en båttre beräknad industri söka ater bringa den upp till jemförelse med det utländska jernet i priser och användbarhet. — Mången misströstar om sjelfva möjligheten af ett sådant bemödandes framgana. Denna misstro kan jag icke hysa. Vi hafve ju redan bevis inom oss, huru förbättrade methoder kunnat uppehålla prisen; och man m s44 medgifva, att med de tillgångar på goda ec: rika malmer som landet än äger, det matte finnas medel att göra rudimaterian så billia till pris och så god till sin beskaffenhet , att den under lämplig form eller rent af såsom rå-ämne, må kunna löna arbetet och tillika gifva en alltid betydlig handelsvinst. Detta måste nu bil. va Jernverks-ägares hufvudsahliga bemödande och då torde man, äfven i detta fall erfara, att intet ondt finnes som icke är godt för nigot. Emellertid ser det ännu mörkt ut på handelns horizont. Del behöfs att någon ny stjerna der visar sig eller åtminstone en meteor, komet, eller annat sådant. Alla klaga öfver daliga utsigter och nästan ifrån alla landsorter läter det lika. i wegeringen har äfven visat vid samma tid en nu mer mindre vanlig bestämdhet i fråga om