Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 april 1843, sida 1

SPeLLEHe SHAN). Nu nalkades Fursltinnans födelsedag. En lyande cour, en ännu mera lysande bal skulle ra den. Hvilken utsigt för baronessan! Utan iamanter, utan medel, att förskaffa sig den prakt. ti kläderna, hvarmed här den ena damen sökte fverträffa den andra, huru kunde hon visa sig är? Hon fattade då det beslut, att redan någr ra agar förut ställa sig sjuk. Bekymret öfver det, om tvingade henne härtill, gjorde hennes redan örut bleka kinder ännu blekare, så att till och ned baronen blef bedragen, hvars oro blef så ycket större, ju mer ban trodde sig blifva arse spår af en inre oro och bedröfvelse bos sin aka. Förgäsves gjorde han sig all möda, att örmå hennne till uppriktighet. I tysthet gret hon, men blef likväl fast i sitt beslut, att heldre uka under för sitt bekymmer, än upptäcka oraken dertill. Mot aftonen öfverraskades hon af grefvinnan, om kom, för att hemta henne till sin lilla ssemblee. ?Min Gud! ropade hon, i det hon inträdde, ini är sjuk, och låter ej med ett ord underrätta ig derom. Min Gud! hvarför icke? Jag skulle ela eftermiddagen sutit hos er, vid eder 5 säng, äst, pratat, och berättat för eder, så alt ni rean skulle varit återställd. Baronessan var allt för mycket öfverraskad, ör att kunna yttra mer än en vanlig compliment, eh öfverlemnade sig sedan åt ett ovillkorligt tbrott af sitt bekymmer, uti en haftig gråt. ) Se 6. H. o. S. Tidn. N:o 41.