Från Red:s Korrespondent. Stockholm d. 34 Mars. Det är omöjligt för byråkraterna, att kunna finna sig uti de band, som våra grundlagar sökt att lägga på regeringsmakten, i afsigt att skalfa folket garantier för de allmänna medlens beviljande, uppbörd, förvaltning och redovisning. Ållt hvad som har sammanhang med dessa ämnen, fir i deras ögon aldrig mera än för syns skull handläggas af nationens representanter. Det är Konungen, som i allt har rätt att dermed göra och låta huru Han vill: d. ä., huru de och deras gynnare i Rådet önska och finna fördel vid; ty naturligtvis kan Hans Majestäts egen öfverlygelse, i dylika fall, icke gerna grunda sig på annat än rädgifvarnes, i och utom Rådet, och dessa tillhöra samtligen embelsklassen. också kan Svenska Minerva icke återhälla sin förtrylelse öfver, all man vågat påstå, det Rikets Ständers anmälan till Konungen i deras skrifvelse d. 44 Nov. 4840 ang. pensionsrätltens beräkning för Slats-Rådets , ledamöter, först sedan de i fem år innebaft dylik befat ning, bordt anses såsom emm hö ön —n——VL