Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 april 1843, sida 2

Åej: men jag träflade nyss Markolf nedanför backen. Jag tänkte, han hade gått till Lippstedt, sade Bertha, — ocn det är ju icke vägen, på hvilken han skulle tervända. Pelsamma har äfven jag sagt honom. :ch hvad svarade han då?? frågade nu fru Koppen, då presten af sig sjell icke tycktes vilja iga mera. Han svarade mig yresigt, att han sett Tristan gå längsamt ölver ingen, och gäll en omväg, för att iche vara tvungen till att gå tält förbi honom. Besynnerliat! sade fru Koppen, sig med båda händerna emot gallret. Hon forlsatte derpå samtalet med prestlen och sade: Markolf bar en slags fruktan for Tristan. vo re icke denna man redan femton år i min tjenst, så skulle denna omständighet oroa mig. Hvarföre det? frågade Bertha, och härmade tantens rörelse. Ja, hvarföre det? frågade äfven presten, och hvilade båda händerna på sin käpp. Jag vet nog, alt Markolf snarare undviker och fruktar Tristan, än hatar honom, svarade fru Koppen. pet tyckes ofta, som ham undviker al vara i hans närhet. Då han alls icke kan und. gå alt tala till honom, vågar han aldrig att sc honom i ögonen. Ni har just bästa beviset det, som ni nyss berättade — ban går en hal mils omväg, för att icke möta honom. Skull Tristan nånsin gjort konom sörebråelser mec alltför mycken stränghet, eller visat sig hällis emot honom ? a Hvad säger ni, lant! — Tristan häftig? sade och stödde