Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 mars 1843, sida 2

Debaflen i franska deputerade kammaren om de hemliga anslagen är dagens ävenement, icke dersore att den ledt till något resultat, utan derlöre att ändtligen en gång begynt talas rent språk om den så mycket omskrulna klokheten, hvilben i snart tretton år ledt Frankrike — — vid näsan. Det borde väl tyckas, som skulle den ledda näsan blifva den länssta; men omöjligt är visst icke, alt den ledande blifyer ännu längre till slut Den der förgudade klokheten, finheten? må sörsla till en tid; men det är fara värdt, att hon slutligen slar sin herre på nacken, och det på ett förfärligt vis. Fransmännen hafva nu i en mängd af ar äflats med sin ministeriella och parlamentariska styrelse — hafva tvingat sig inom tadlets konsiiltutionellagränsor — hafva skyggat för oantasllighetssantomet och kämpat med några viljelasa Vulvaner — hafva boppats på Juli revolutionens ut. veckling, under det den invecklat sig, och på Chartans sanning, tills denna sanning befunnits bestå i en värre centralisation och corruption än någonsin — hafva trot på national-iljans seger, till dess de mäst se, att bemälte vilja var just den långa näsa, hvarvid de leddes. Nu nafva de ändtligen kommit så längt, att de vändt ryggen åt väderqvarnarne, hvarmed de kämpat: den orubbliga tanke, det system, som de för. ut visserligen afvetat, men som de icke vågat se, har öndtligen måst fram på scenen: Några sam. vetsgranna sormalister skreko väl på ordning?. på konstitutionel debatt och på oantastlighet; men de sanningar, som oemotståndligt trängt sig