Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 mars 1843, sida 1

—— Resa UTE BönrMEN OM VINTRENJag skall berättå eder, sade en tysk resande, en händelse, som tilldrog sig för två är sedan, hvilken är fullkomligt sann. Det var uti Böhmen. Knappt hade halfva den tiden förflutit, som våra föräldrar beviljat oss, för alt göra ett besök på Fru de V slott, da vi erhöllo den sorgliga underrättelsen, att min fader blifvit bastigt och farligt sjuk. Dessutom var afsigten med denna resa, att återföra till Fru V hennes enda son, hvilken blifvit uppfostrad med mig och min broder. Denna Frus bedröfvelse öfver att så snart förlora oss, och isynnerhet min syster den milda Aninia, hvilken bon redan ansåg som sin sonhustru, kunde icke qvarhålla oss. vi beslöto att ofördröjligen resa hela natten, så mycket mer, som det upphört att snöa och var månljust, och vi dessutom hade en säker följeslagare uti min faders gamla jägare. Insvepta i pelsar, försedda med matförrader, stego vi uti vår släda, der Låon skulle återtaga sin plats, om han icke blifvit qvarhallen af den moderliga kärleken. Vi uppnådde före natten den stora skog, som skiljde oss från fädernehemmet, och som sträcker sig åt Lithauen, för att förena sig med detta lands omåtliga skogar. Den väg vi reste, var så bred, att träden icke hindrade fullmånans strålar att upplysa oss; men de stora snödrifvorna gjorde denna väg så dälig, att vi ej kunde resa så fort vi önskat, och tröttnade dessutom våra hästar. Det rådde en djup tystnad oss emellan, hvilken blott afbröts af hästarnes steg och den insomnade kammarjungfruns snarkande. Mina tankar vero hos min fader;