Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 mars 1843, sida 2

het dock berattelsexis något, som man kallar: samilje-flrid? Har författaren alldrig hört, att det enskildta lilsets helgedom bör vara fridlyst ). Har författaren alldrig funnit, att denna helgedom i alla tider, så länge bildning, veti och seder fört spiran inom andens område, varit utesluten från den oflentliga discussionens fält, så vidt ej dessa båda sphärer tangerat hvarandra? Vi kunna ej rimligen antaga en sådan okunnighet hos författaren. Så mycket sämre för honom sjelf. Opinionen har då öfver honom blott en dom. Hurudan den är, bör åtminstone ej vara författaren obekant; — Men kanske gifver blott författaren i de ifrågavarande raderna luft åt sina egna subjektiva känslor. Kanske äro de dikterade af hans eget lilla jags harm öfver förment förbiseende. kanske tröstar han sig med att hämnas på detta sätt. I sådant fall beklaga vi sorgen och tillönska författaren, utan allt annat godt, lugn, kallblodighet, glömska af det förflutna, hopp för det tillkommande, och framför allt, bättre lycka härnäst. ) ) ) Opartisk. ) Detta borde insändaren sjelf hafva betänkt, da han i början af sin artikel, så oblygt, lömskt, osant och sörsalligt velat sisom pasqvillant stämpla en man i idet enskildta lilfvets helgedom, hvilken person, i medvetandet af sin opartiskhet , log at smädelsen och yttrade vid genomläsandet af detta insända: dessa tirader äro förträffliga; men det är skada, att de likna ett visst hugg i kille, hvarom det säges: hugget går tillbaka.? ) Då insändaren, i afseende på den verklige författaren till pasqvillet, yttrar sig (må vara uppriktigt eller låtsadt) på ett sätt, som fullkomligen öfverensstämmer med Redaktionens förut afsifna utlaitande derom; och då den förmente förfastaren, som förlåter misstaget, anser pasqvillförfattarskap såsom något ligt, gement och nedrigt, bör man för insändarens beskedlighet och medborgerliga omhugsamieet tillönska honom minst en kh-lösskrans, alldenstund hans lilla jags stora blygsamhet väl försakar, att blifva delaktig af dessa utnämningar, som, enligt hans sörmenande, äro ett politiskt senomen (!), hvarom hans gamle bekante skall yttra sig i ett blifvande häfte af Ställningar och Förhållanden?. kmellertid bör insändaren ej så blindt hugga i vädret, att ban enligt föregående not i misshugg hugger sig sjelf ; utan såsom en lättrogen Jacob ärlig? och beskedlig lycksäökare söka båttre lycha härnäst , då han väl blir mer opartisk?. (Red. anmärkn. PERSON ET er TIN . a FÖRA Aa SS RT REM