Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 mars 1843, sida 1

uppgick i början till 4, 000 000 Rar B:co, och! var kontraherad på högst ofördelaktiga, ja, verkligen ockraremässiga vilkor. För att afbetala den, använde man alla tillgångar, som man kunde komma öfver och deribland nästan hällten af den till extra utgifter anslagna summan, som egentligen var bestämd till bestridande af oförutsedda utgifter, hvilka kunde förekomma mellan riksdagarne, och hvartill ingenting var anslaget i budgeten, samt att nedsätta lönen för sändebud vid främmande hof med 46 proc:t. Således också en besparing, som var möjlig att verkställa så snart det gälde regeringens egen kassa. Genom begge ofvannämnde nedsättningar, så väl af ministrarnes löner, som af anslaget till extra utgifter, tilltäpptes dessa inkomstkällor. Det gass ingen annan utväg, än alt antingen sjelf betala skulden eller att begära dess betalning af ständerna. Härigenom. kom sakens, förut knappast anade, sammanhang i dagen, Regeringen nödgades tillslå, att, den många år, öfverskridit budgeten och, utan att höra ständerne, försatt riket i skuld, och således, i dubbelt hänseende, hade kränkt konstitutionen. kabinettskassans resterande skuld utgjorde nu 770,000 Rdr Beo — såvida den nämligen kunde utrönas af de ofullständiga uppgisterna — till hvars asbetalning begärdes en årlig amortissementsutgift af 400,000 Rdr Beo. De största ansträngningar gjordes, för alt åstadkomma antagandet af detta förslag. Tal, tidningsartiklar och brochyrer utspredos i mängd, för att verka på sinnena, ja, äfven mindre hederliga medel användes. Man gick så långt, att en ansedd representant, borgmästaren Ekholm, som man ej hade blygts att fresta, offentligen omtalade det i sitt stånd. Man lyckades äfven alt framkalla några beklagliga afsall; men utan att uppnå afsigten; ty ehuru adeln och presterne biföllo skuldens hetalande, afslogs den likväl i förstärkta statsutskottet. Ett dylikt öde träffade hos detta förstärkta utskott nästan alla regeringens och hospartiels fordringar. De högre utgifterna förkastades, de föreslagna besparingarne antogos, och flera af de åsyftade, eburu visserligen obetydliga, förminskningarne i skatterna bisöllos Således afslogos t. ex. de hegärda pensionerna för de afgående statsråden Akerhjelm och Hård (den senare erhöll dock, såväl af politiska, som moraliska skäl, hälften), samt för statssekreterarna v. Hartmansdorff och Grip, eburu regeringen, efter riksdagens slut, till trots för ständernas vägran, har anvisat åt begge de senare deras fulla lön, såsom pension ; och den för theatern anslagna summan indrogs, emedan adeln och prestsltandet ej ville antaga det al utskottet föreslagna vilkoret, att theatern skulle få behålla sitt tillskott, deremot, att dess monopolium upphörde, samt tillåtelse att an lägga privata theatrar i hufvudstaden, bevilja des ). Adelns och prestståndets nehande lil ) Sedan detta beslut var sattadt, ankom lika fullt en kunglig skrifvelse till ständerna, som begärde ett nytt tillskott för theatern af sam. ma belopp, som det alslagna, och ett anna til förhöjning af lönerna för statskontoret: IA dar onda an att namn att föl