Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 mars 1843, sida 1

FÖRFÖRERSKANS SEGER OCH FASA). å AF ELL. Adolph Norebn inkommer till Ottilia. Adolph: (framträder med en skygg blick) Jag kommer igen. Ottilia: (springer upp) Adolphs röst? Prisad vare Gud! Adolph: Ja, jag måste allt komma igen, Ottilia: Din ädla natur har vunnit seger öfver dämonen i ditt bröst. Jag har ej missräknat mig så oerhördt, att jag skulle förlora sonen genom de bemödandan, hvarvid jag ämnade vinna hans för modern så dyrbara ömhet. Adolph: Nej, jag kan ej heller bära det — att förlora dig. För dyrbar har du blifvit mig. Ottilia: Väl mig! Och låt oss glömma den smärtsamma oro, som störde glädjen af igenkånningsscenen. Lat mig nu njuta af den stolta lyckan att se en förhoppningsfull son vid min sida. Sått dig till mig här. Hör på, huru modershjertat utgjuter sig i sin fröjd och sina kära omsorger. Adolph: Hör mig först. Jag har med den ängsligaste omsorg tänkt för oss båda, grufveligen tänkt. (Häftigt fattandehennes band). Jag har en plan, uppgjort en plan för vår framtid! (saktare och med tveksam ton) O, min anda kunde ändå grubblande framleta sig till en utväg utur mörkret, som famnade min själ. Nog var det svårt, mycket svärt, det hade så nära kostat mig förståndet. Och det förefaller mig ännu, som om jag dervid slitit sönder min menskliga natur. ) Se G. H. o. 8. Tidn. N:o 26, 27, 29, 30.