Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 mars 1843, sida 2

den äldste, Svenske ledamolen reprcse terar, ocl till ersättning för detta stora besvär, åter åtnjuter sitt dagtraktamente af 7 Rdr B.co om dagen; ett anslag som H:r v. Hartmansdorf förmodligen nu, liksom före Jul, anser sig böra med räkningar verisicera. Innom Finance-Departementet har Kongl Maj:: tillåtit att Deparim.-Chesen får disponera tvanne af de löner som på Stat äro uppförde åt Protocolls-Secreterarne. Detta sätt att ställa statens embeten på ambulant fot, är naturligtvis högst erundlagsvidrigt; men som man väl vet är H:r Stats-Rådet Munthe ibland dem, som redan inför Riks-Rätt ådagalagdt, att han ej generar sig af Grundlagarnes anda och bud. Detta liksom Statsräds-pensionerna ät H:r Törneblad och Ax. Mörner, går väl äfven till glömskan, genom några Riksrätts-protokoller. Det har här väckt en stark sensasion, att nägra af Privat-bankarna sjelsva visat sig motse nödvändigheten af en förändring i deras organisalion, utlofvat belöning åt den, som kan asgisva ett förslag til en ändamålsenlig sådan samt ämna halla möte ang. sina angelägenheter. Om man ock icke kan undra på, att Banksbolagen börja på att finna behosvet al att tänka på sin framtid, mäste dock detta bemödande att förena sig derom hos associationer, hvilka blott äro grundade på en 40 årig bolagsverksamhet och af den enskilda natur, att de aldrig borde kunna antaga natur af någon autorilet eller allmän korporation, alltid hesinnas betänkligt. bet är likväl lätt förklarligt, att sedan man lyckals att så bolagen, på visst sätt, monopoliserade, hvart i sin ort, skola de latt frestas, alt tro sig kunna bringa sakerna i det skick, att de äfven fortfarande blifva det. De synas likväl glömma, att om de å deras sida, arbeta på att fi förslag till nya organisationer, som kunde bereda dem en sädan möjlighet, lärer den stora allmänheten nog veta att å sin sida tillvägabringa förslag; för att få de framtida Bankerna organiserade i syftning af den allmänna säkerheten och fördelen; och denna har lör sig enkelheten i den princip hvarefter Banherna måste organiseras, nemligen den: att fri täflan må äga rum vid banksbolagens bildande, så att den ena inrättningen fritt må täfla med de andra, om alt i hvarje ort betjena allmänheten på bästa vilkoren och med erbjudande af den bästa säkerheten. Emellertid väntar man nu med spänd uppmärksamhet att få se huru det går, sedan uppbörden i vår ingått och de redovisande skola förvandla hela massan af privatbanksedlar till riksmynt. Det är lätt att inse, att denna krisis, på vissa håll, i förening med den redan alter började utlagningen af silfver utur Rikets St. Bank, betraktas såsom erbjudande ett tillsälle, att ådagalägga behofvet af Regeringens mellankomst och framtida inflytelse på såväl den allmänna som enskilda Bank-rörelsen. Planen är väl ej farlig. En liten konjunktur kan tillintotgöra den genast; Rikets Ständers lugn och klokhet i Tramtiden ; men det är dock af vigt att lägea märke till den och följa dess spår. Efter att här en lång tid varit temligen lugnt från inbrottsstölder och svåra brott, hafva nu på en gång flera svåra stölder skett, och i dag befanns hela Landt-Ränteriets hassakista under natten aflyttad, sedan tjusvarne ulan alt upptäckas lyckats genomborra ena dörren och senderhugga den jernbehlädda. Man uor sig redan i dag hafva ertappat en af dem; men det är ej ännu säkert. I