Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 mars 1843, sida 2

stiut och eldigt) Fuskare? hon är lika utomor dentligt skön, som snillrik! Ollllia: (höjer hotande fingret) Man får applå dera aktrisen, endast detta smicker är tillåtet. Adolph: (något förlägen) Ställningen var valc med skonhetssinne, och jag upptäcker en sto mimisk talang hos mamsell Cecilia Dolden. Margaretha: Mitt herrskap, åa propos. De der: Mamsell och Herre er emellan foro lämpar den idylliska karakteren af både vål landtliga utflygt och denna småtrefliga nejd. Jac proponerar en duskal er emellan. Marmo: Och jag presenterar de fyllda glasen. Adolph: Det förtroliga ordet Du kan pi mamsell Cecilias läppar endast ega ett intagande behag både för örat och hjertat. Oelllia: bet lilla ordet är vänshapens härola och som sådan mig välkommen ifran Adolph Norehn. Senare på aftonen. — Adolph och Ottilia baf. va stigit upp på ett berg att betrakta solned gåängen. ildolphi: För solens återblick på den genomskridna banan höljer verlden sig i aftonrodnadens milda purpur. Nu sinner morgonrodnadens hopp sin uppfyllelse. Solen vore en skön och lycklig förebild att lefva och att dö! Ottilia: Uppfyll verlden med dina bragders rykte, visom han uppfyller den med sitt ljus, så skall du likna dagens strålande stjerna, prisas och beundras som den. Adolph: Den som kunde skryta med sina kralker! men de mogna i ödets hand; den oerfarna