Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 mars 1843, sida 2

ömmaste vördnad. — Ässkydd af honom, jag Ebba, min moderskärlek, som vaknat ur sin lån sa slummer, har rest sig klar som en sommar morgon; föraktets moln skall kasta en skuggderöfver. ve, jag skall förgås för min sons för bannelse! Ebba: Adolph ärfde ej blott sin faders rike dom, utan äfven hans ädla, goda hjerta. För trösta på naturens klara röst i hans famn. För låtelse skall vara hans svar på ängerns tal. Lå honom dock först känna medlidande med bot görerskan, innan du begär tillgist för modern Och se honom först för att vänja dig vid han: anblick, som måste uppröra dina känslor, att hö ra honom yttra sig öfver sina samiljförhallanden innan du tager mått och steg att leda hans serskilda uppmärksamhet på dig och din hemlighet Öfverlåt ät vänskapen att vinna hans deltagande för dig, att väcka en förmodan i hans själ och föra honom medlande till den vigtiga upptäckten. Jag skall icke undandraga mig att äfven härut bistå dig. Ottilia: Väl tackar jag dig, ty du är outtrött ligt god; men det längtande hjertat qvider för, att det på en omväg skall göra gällande sina ljufva, sina rättmätiga anspråk. — Och hvem gär i borgen för framgången af denna varsamma, rädda plan? Ebba; Hemta förhoppning utaf den göde ynglingens sköna anblick, utaf hans ädelmodiga tal. Stilla din otälighet, låska din mest brinnande törst efter modersglädje med att njuta sonens sällskap, om också under en främmande mask. Och har du till nödtorft tillfredsställt dit arma hjerta, så uppsök åter den deltagande Ebba. Skicka ett simpelt, okändt bnd, hvilket kan hemta min upp