Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 mars 1843, sida 2

ende på intelligensens klarbet som karaktären. ädelhet. — I förra afseendet hänvise vi till der af Adj. L—m utgifna Lärobok i Logiken, hvik ken Ins. täcktes studera, på samma gäng har repeterar sin grammatika. Då skall Insändaren icke efter att bafva frånkänt Lunds Akade: mi all vetenskaplig förtjenst, och det för alla tider, genast härmed förena den oriktiga tankföljd, att utmärkta velenskapsmän för icke länge sedan der funnits. Äfven skola vi då hädanefter icke behöfva läsa sådane sammansogningar, som: Den tiden är försvunnen. Dess (Tidens!) etc. (Ins. menar Lunds Academis äldr Ledamöter.) — Då skall han säkerligen bättre kunna utveckla skälen för angreppet mot de unge, (Demonstratorn Agardh.) som han säge sig vilja betrakta. Rörande H:r Adj. L— —m karakter ålägger oss enskild vänskap och forbindelse att uppträda såsom hans försvarare oc tryggt våga vi häruti vädja till de unga må af detta samhälle och Götheborgs stift, som vi Lunds universitet, under de sista tio åren, haft lyckan vara uti förtroligare bekantskap med sini aktade kurator. Såsom sådan har H:r Adj. L— —m alltid upptagit en stor del af sin dyrbara tid med Götheborgska Nationens angelägen heter, och många ungdomsförseelser hafva blifvit rättade genom faderliga varningar af den milde rådgifvaren, hvars hjelpsamma hand osta med eger förlust varit öpnad för den betryckte ynglingen. Med ett öppet hjertligt leende välkomnar alltid den älskade kuratorn sina till giflna Cötheborgare, och med ungdomens språk hafva vi här sökt uttrycka minnet af den tid då ett samband förenade oss med denne allti ihågkomne vän och ledare. — Vänner af Lunds Universitet och dess Lärare.