Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 februari 1843, sida 2

nmi T UU EE TUR 0 (Forts. fr. Nr 23.) Man har genom dessa tvenne tilltag och dess följder gifvit Svenska Statsmannaskolan ett dödssår, som icke läkes så lätt, som det gilvits, ell sar, som troligen kommer att kosta Nationen. både mödor, sorger och kanske äfven blod innan det i en allägsnare framtid, då hvarker Författaren eller Ni mina Läsare sinnas, hinner att läkas och Svenska Statsmannaskolan stigit till samma polhöjd som de öfrige Europeiska Staternas. Sedan man nu en följd af år forteått på denna Grundlagsstridiga väg, att tillsätta de högre Statsembetena med mililairer uppkom, som jag redan sagt trängsel på den civila Embelsmannabanan och missnöje bland de civila. Umbetsmännen. Vederbörande började då att draga öronen åt sig; men att hjelpa saken i srunden, det var redan för sent och det vore tydligen att upphåfva Systemet sjelf. Man hillade i stället på ett annat medel, hvilket vederbörande med sin inskränkta Statsmannablick, trodde skulle afhjelpa orättvisan mot och missnöjet hos de civila Embetsmännen : och det var nu man gjorde det tredje tilltaget pa Svenska Nationens frihet; ett tilltag, som ingalunda uträttade hvad Vederbörande önskat, utan tvertom åstadkom att alla kmbetsmän äfven af de lägre graderna blefvo prejudicerade och missnöjde. Man började nu det så ryktbara tills vidare Systemet ett förträffligt medel att hopa tjenster på Systemets gunstlingar och att hålla i tygel samt utsvälta den jjelsständigare, Nationen mera tillgisne Embetsmannen, ett medel som helt och hållet utplånade den återstående garantien för Embetsmännens rättvisa befordran. Svenska Nationen egde en rättighet, hvilken äfven genom ett utfärdadt Lagbud var offentlig 2jord; den, att ingen af dess tjenare fick innehafva samtidigt 2:ne Embeten på Stat. Grunden till detta Lagbud, hvilken ligger oppen och åskådlig för hvar och en, som eger sundt menniskoförnuft, var naturligtvis att det ena Embetet icke skulle vanvärdas på det andras bekostnad. Icke destomindre såg man dagligen ordinarie innehasvare af Embeten tillsorordnas, att tills vidare forestå och förvalta ännu ett, så möjligtvis tvenne, tills vidare kmbeten. De som denna nåd vedersoros voro naturligtvis slägtingar till mer och mindre af vederbörande gynnade personer. Annu i dag ser man sällan något civilt Embete tillsättas genast vid inträffad ledighet, ehuru 10-als af redan meriterade Embetsmän, vänta på högre befordran. Man ser t. ex. yngre civila Embetsmän i flere år innehafva Domsagor, såsom tillförordnade, på det dessa må blifva meriterade då 140:tals veteraner redan äro det. Det var först efter dessa 5:ne tilltag och dess följder man började se sin verkliga ställning. bet var nu, intrigens frätande kraft började visa sig inom de förvaltande Embetsverken, det var nu alla intimare band blefvo slitne Embetskamraterne emellan, det var nu man började se med skygga blickar på hvarandra, det var nu besluten inom Embetsverken började sakna enighet och System, det var nu studier och duglighet icke voro vilkoren för befordran, det var nu trängseln på Embetsmannabanan kändes brännande äfven bland de lägre graderna; det var nu Embetsverkens anseende började aftaga; det var nu bland de ofrälse Ständen, hvars Söner beträdt en otacksam tjenstemannabana, man började märka missnöje och sympathie för oppositionsskrifter, hvilka blefvo en daglig själaspis; det var nu man kände behof af Lagar i massa (corruptissima respublica plurima leges, Tacitus); det var nu man vågade småda Embetsmännen; det var nu en 6 ja till och med 47 månaders Riksdag blef otillräcklig till göromålens afslutande; det var nu de yngre civila Embetsmännen af trängsel och nöd tvungos att vandra in i Tidningsskrifvarnes leder; det var nu Aftonbladets rotsästade ställning började synas, det var nu concurser, balancer och fallissementer icke voro ovanliga äfven bland Embetsoch Uppbördsmän; det var nu äfven den till sin bästa ålder komne Embetsmannen saknade medel att inträda i gilte; det var nu en ädel, men satig Borgares dotter saknade värde; det var mm de yngre, men ändå öfver medeläldren pascrade Embetsmännens äktenskap ansågs såsom lärskap, äfvensom de åldrige Gubbars, som egle medel dertill; det var nu en allmän seleslöshet sörmärktes; det var nu man såg med nildare ögon på barnamörderskan, som i våra lagar blott väcker medlidande, icke assky; det ar nu de fattiges och prolitärernas antal ökales; det var nu man säg glädjeslickor på d:sta aden i Kongl. operahusot, det var nu kir-I teinska husets masquerader hvimlade af siden-J rasande masquer; det var nu man märkte sahiljebanden nötas; det var nu man såg en ; Fr d llmän upplösning, brist på moralite, religion, örtroende, industri och handel; det var nu m jag så vågar uttrycka mig, man ansåg det ss vårare att gå i borgen än i döden för sin se än; det blef nu egennyttans och materialis-t 1 .. — wo Te A 1