— ————— — — — — ——— Schlesvig. vunnit flera stora fördelar öfver österrikiske befälhafvaren, grefve Gallas, och sedermera infallit i Böhmen, för att förena sig med Ragoczky, fursten af Siebenbärgen, blefvo grefvinnans stora gods skadeplatson för krigit. Kej5orliga armåen, som ville sätta sig emot Svenskarne. inqvarterade sig i grefvinnans byar, och oeneralerne Hatzfeld och Götz valde till och med grefliga slottet till hufvudqvarter. Den unga grefvinnan befann sig då i en ganska tryckande belägenhet. För knappt ett år sedan hade hennes gemål dött och lemnat henne iemte hennes fyraårige son ensamme och utan skydd i denna svåra tid. Det felades väl icke män, som anhöllo em enkans hand, och isynnerhet hade flera hennes aflidne gemåls fattiga knsiner sökt med stor djerfhet att beveka henne till ett nytt val, så mycket mera, som hennes lilla son var arlvinge till stora och vidsträckta egendomar och det således nog lönade mödan, all nnder en följd af år vara hans styffar. Men grefvinnan hade standaktigt afvisat hvarje deras anbud, och oaktadt sin ungdom stått fast och värdigt på sin plats, och således som en god ande vetat alböja oxh lindra mången krigets olycka, ända till slaget vid Jankovitz, efter hvilket de österrikiske generalernes hufvudqvarter. sresvinnans slott, blef stormadt af de segerrike Svenskarne. Under det att de tygellösa segrarne vid detta tillfälle plundrade och antände bygg naden, och medan gresfvinnans tjenstehjon sökte alt fivy undan för de grymmaste misshandlingar, gömde hon sig sjelf jemte sitt barn och den lilla hunden i ett aslägset underjordiskt hvalf och dröjde här, ntan att