vade Ledamot i någon af Rikets IIOLHätler Justilie Revisionen eller Högsta Domstolen, de de alltid under en 20 3 350 ärig tjenstemanna ban: erhållit kännedom af Nationens oeconomiska ocl moraliska rättsförhållanden, måtte enligt sund menniskobegrepp vara skickligare och mera för tjente till ett Landshöfdinge Embetes bestridan de än, jag vågar till och med säga, ea utmärk man sisom militaire; ett är alt vara militaire ett annat att vara Landshöfdinge eller Statsman lika litet som en skicklig Skräddare duger til Skomakare, lika lilet duger en skicklig Militair i allmänhet till Statstuan. Nagon brist på Landshösdinge-ämnen lärer vä således icke finnas, då man har öfver hundra de Canditater blund Ledamöterne i Rikets tren. ne iol-Rätter, konungens Cancellie, Högsta Dom stolen och Rikets öfriga Högre Civila Embets verk. Mminstone lärer dessa Civila sanbetsmän euligt hela Svenska nationens omdöme vara Kkickligare och mera förtjente Candidater. än hela armåCens Besäls personal. Upplylla dessa Civila Embetsmån icke till alla delar Statens fordringar såsom Candidater till Landshöfdinge Embeten, så ligger felet icke hos dem såsom individer, utan hos Staten såsom upfostrings-Skola i denna del. Det ör bufvudsaklisast på grund af osvannämnde 2:ne tilltag med dess följder Svenska Nationens missnöje i sednare tider märkbart utvecklat sig. Ett missnöje, som ingalunda härleder sig frin Tidningspressen, det mången tror, utan irån principlösketen i befordringsväg, hvilken Tidningarne i många former med sina dagliga och idkeliga artiklar omfattat. De olyckor, som drabbat Svenska Nationen cenom Slatsmanna Embetenas tillsättande med iche Statsmån, har varit att, hvad Stats-Båd och länens Styresmån uträttat icke motsvarat Svenska uationens förboppningar, att det behof en lallis Ration har af Statsmån, som äro det ej blott till namnet utan i verkligheten icke blivit uppåyldt, alt Länen blifvit vanvärdade och galt tillbaka i stället sar framåt, att Länens Höfdingar, sem insett sin theoretiska och praktiska oförmåga, icke arbetat och sträfvat i sill fack, utan tvertom blifvit odugligare med hvar je år, alt de ansett Landshöfdinge-Sätena vara vosstolar, då de tyertem borde vara rika experimental fält till upammande af Rikets Hörsta lanbetsmån, Ministrar och Stats-Rad, att inga arbeten utkommit i Stats-vetenskaperna, alt inva dugliga förslag till förbättringar af Rikets oeconomie inkommit till Rikets Ständer, så att när na nd dessa sammanträda de behöfva år, som hosta svenska Nationen utarmande millioner, till utarbetande af förslager, hvilka för tiondedelen kunde och borde vara utarbetadeaf RiketsStatsmin, alt, aenom infyttandet af militaira Embetsmän på de högsta Civila platserne i Riket, till hvilka competens efter naturens ordning genom tidiga dödsfall m. m. 2 10 civila Embelsmänen en möjligen efter mångwiga sträfvanden hinner, tränasel upkominit i le lägre civila graderna, samt slutligen hvad som är den största olyckan att alla Sverges ivila Embetsmän prajudicerade af okunnige Militairer, nu mera icke egna sig åt Statsmanha-hallet eller skaffa sig en öfverskådande blick sver hvad man kallar Stat, så att man verkisen snart är på den punct, att ej allenast statsmän, utan äfven Statsmanna-ämnen saknas Sverge. (For!s.j) — K so JEPTED i j