Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 februari 1843, sida 2

Hr Levini lärer hafva för asigt att nästa Tisdag uppföra Emelies Hjertebanlen, detta mästerstycke af den Danske Vaudeville-författaren Heiberg. bet är i stycken af denna art, som det Danska tun gom let Klin; ar verkligen ljuft i ett Svenskt era, då deremot et! episkt ämne, bebandladt på detta språk, fordrar vana vid detsamma för att rätt slå an. bet ystert naiva hos en ung flicka, som kommer frän landet midt i hvirfveln af en stor stads förströelser, kan aldrig uttryckas bättre än på Danska. llennes oroliga väntan på vagnen, som skall föra henne till balen ; hennes jemförelse emellan Strauss och Byklockaren; den sprittande litlighet, hvarmed hon omfattar sitt nu; den nästan hvimmelkantiga glädjen, bletta minnet af Lumbye och dess musik väcker hos henne, hvarom hon sjunger: Sid stille?! sagde min Tante nesten vred. — Jeg kan ei, Tante, det er Umuliahed! — jor ingen Oppsigt! dig ikhe blameer! — Tan e, den syvende Himmel jeg seer! allt detta är framstäldt i ord, som andas en okonstlad oskulds rena lefnadslust och glada asigt af lifvet.