Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 februari 1843, sida 2

1iåÅå rum i dag alladåagar. Stockholm d. 6 Febr. (Korrespondentartikel). Den stora dagen har inträdt högst ruskig, muen och regnig: Konungen tyckes vara öfverilven af sin till ordspråk blefna lycka att allid halva erannt väder på sina festiviteter. Man kan lätt föreställa sig all den smörja, som :natl skall vankas; hela bkufvudstadens besolkning äslande och trampande ute i smutsen under många timmar skall säkert förmå bereda en stitlis samling af murbruk och hinna besmörja sig dermed från hufvudet till fotabjälet, eller rättare tvärtom, innan II. M. visar sig, hvilket lärer iuträffa först efter kl. 40. Fåten, sisom affar betraktad, stär tämligen på samma lot. Jag nämnde i mitt sista, att Camelier stodo till 3 Rdr stycket (nemligen icke krukan eller hela växten, utan hvarje särskild blomma); och de hafva de sista dagarna på börsen noterats nästan högre, dock obetydligt, allt efter varans beskaslenhet. Silkessammet har deremot helt oförmodadt alldeles förlorat hurs och noteras endast till nominelt pris. Varan har försvunnit i handelen, genom hastiga uppköp på enskilda händer: och ur dessa iterkommer hon troligen icke till köpmannen. Orsaken till denna katastrof lärer vara, att, sedan det blef bekant, hurusom alla bagare-, bryggare-, slagtare-, skräddareoch skorstenssejare-muar ämnade samtlige uppträda i sammet, verkade detta en reaktion, och de fruntimmer, som man egentligen kallar förnäma, och till hvilkas esterapande det myckna sammetet uppköptes, beslöto kläda sig i vanliaa sidenklädningar. Önskligt vore, att denna reaktion iche blifvit allmänt. bekant de sista dagarna; tv då är icke omöjligt, att allt sammetet vore uppköpt förgäfves och endast kramhandlarne sgjort en god afiär. Atminstone berättas, att den borgare-frun, som bland de första köpte sammet, fått väder af de förnämas beslut och nu skall visa sig i en simpel sidenklädning, och det ändock en, som hon nyttjat förut. Hon skall blifva synnerligen vigtig på balen ; och hennes exempel, om det blilkvit i tid kändt, skulle möjligen förmått göralSreaktionen så komplett, att de egentliza förnäma hunnat i sista stund kasta om och ensamma uppträda i sammet. Funderingarne hårölver äro så brokiga och korsa så hvarandra, att de arma menniskorna blifvit alldeles yra i hufvudet. Hvad som på ett ledsamt sätt sticker af mot denna srenetiska lux och detta illsänande att visa sig sörnäm, är de täta konkurserna, hvilka se ut som en bitter satir på hela tillställningen. En viss ryttmästare skulle föra sin sqvadron i dag, men har nodsakats att jnst till i afton Åbjuda på th, och i sammanhang dermed lärer en för rik ansedd hökare redan hafva ingifvit sin stat. Hvad förut i den vägen skett, är redan bekant; och mera torde föreslå. o du herrlige ?Onkel Adam! Den som hade din gissel, för att vederborligen muntra dessa marionetter, dessa Jeronymusser med den honetta ambitionen! Anledningen till grannlåt må vara, hvad hon vill, må vara en sanning eller en lögn, så löpa de i alla fall lika oförtrutet derefter ; ty de få ändock alltid ett tillfälle att — — visa sig sjelfva. Hår i hufvudstaden förehafves för nårvarande ett stort arbete, ett hvad engelsmännen kalla improvement. Afven nu är detsamma del a staden, samma klassiska jord, som i sednare tider varit det egentliga föremålet för omverdnad, nemligen Riddarholmen, på hvars förskönande mödan användes. Vägen från RidB3 n::eetI———