Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 februari 1843, sida 1

maren; här skördar den omtänksamma husbhällerskan sin välsignelse, här samlar hon i sparbössan skilling till skilling, och här är det för trångt utrymme för både välstånd och slöseri tillsammans. Det sednare måste helt och hållet vara bannlyst.v. Tutten: Åh — ja! Felicia: Underligt att makar, ombyggda af bemmets treflfgt tryggande vöggar, kunna lätisinnigt lemna sin huslighet, sin sällhets fristad, och förlora sig för hvarandra och äfven sina årsbebållningar uti det bullersamma, förledande så kallade sällskapslifvet! Eller att kunna lata anmärkningslystna vänner intränga i sitt enslighetens paradis, der de tvemännings läppja af förnöj samhetens bägare. Huru störande är det ej och hvad kostar det ej att se folk hos sig. v. Tutten: Hm, bm! Felicia: Åskande skola väl ha nog i hvarandra? Att gemensamt strälva, det är deras njutning Och hvad behoss också mera? De äro lyckligare vid en rätt om middagen och thevatten om qväl len, än srossaren i sin fördersliga misshushåll ning. Ått tillfredsställa gomens lusta måste an ses för en utsväsning. v. Tutten: Hå, hå! (bostande) bm, hm! Huru djupt han I nu inträngt i kapitlet on hkushållning?? — lät tullförvaltarens röst plötsli gen förnimma sig, och hans dryga gestalt sto oförväntadt midt på golfvet; bans hufvud rörd sig lilligt, vändande. först ett blidt ansigle til gästen, derpå ett vredgadt till dottern, och, om bytande uttrycket, detsamma: åter tillbaka, — huru sympatiseren J? — För knäfveln, bro Knut, är det en sådan likstämmighet er emel