dekorationer lära få beses i morgon, men sedan är allt slut — och minnet deraf! — skall det vål efter en kort tid blisxa enahanda, som elter 4807 ars fest lör den dåvarande Monarken? Jag vill ej tro det; jag önskar det ej; — Åed, icke är det blott medelst sjel-bedårande, som man aflägsnar möjligheten. Jemför man folkens ökade bhehof af utveckling och framskridande nu, emot förr; sess lilligare åtrå efter resultater: en följd af upplysningens och industriens framsteg; dess mindre benägenhet att iro på autoriteter och faga löften; dess känsla af egen kraft, emot ssordomå da skall man lätt inse, att det ar vädligt nog, att allt för länge bekämpa dess opinioner, dess önskningar och dess rättskänsla; och att en slafvisk politik i det inre, en fortfarande deployering af frihets-fiendtliga principer i samhällsskicket, kunna blifva lika vådlige, som en fiendtlig arme vid gränsen och eti krigsgärds-påbud. Men om ock Sverges skyddsengel och folkets sans, skulle afvända en sidan ytterlighet; om ännu, under en nästan hopplös strid för en bättre samsunds-ställning, för goda lagar, sann nationalzrepresentation, enklare sorvallning, sparsammare organisation af försvarsverk och embeten, nåringsoch handelssrihet, o. s. v. nationen skulle förblifva lugn och fördragsam: huru kan man väl t. ex. vänta sig, att en sdan sheas hostid, som denna, ämnad synbart att visa byllniugen af. en enda klass, skall med glada h ickar följas, af t. ex. Sverges Allmoge, som ser sig så ständigt gäckad i sina förboppningar och som sett sina representanter si ofvermodigt alvisade ifrån all gemenskap med sin Konung, vägrade att andraga för honom sina besvär, yppa sina betänkligheter, och begära hans medverkan, eller åtminstone en ögonblicklig besinning af landets ställninz. Det är ej uppmuntrande för denna nationens kärna och massa, att böra, huru de klasser, som aynnade på dess bekostnad med privilegier och monopolier draga till sig landets märg och must, offra på tillgisvenhetens altare, under det alt landets böner och föreställningar lemnas utan uppmärbsamhet. Om Folket elter 25, ja! efter 50 ar, befinner sig i saknad af alla de förbättringår; som dess ombud önskat, uppgifvit, ofta beredt och utarbetadt, men aldrig lyckats att kunna af konungamakten erhålla ; om det nu, med öppna ögon inser, att dess andel i lagslistnina och beskattning icke utzör något motsvarande dess antal, dess uppoffringar, dess naturliga rätt; om det ser, att missförhallandet är ohjelpligt, så vida regeringsmakten anslutar sig till de sataliga, gynnade klasser, som omgärda tbronen och de bögre embetsmännen: hvad minne väl följden deraf en gång mäste blifva? Männe det ej då vore bättre, att fira det 26le och 27de året med uyttiga undersökningar om ställningen i landet; med erkännandet af behofven; med hortrensandet af missbruken; med begrundandet af koncessioners nödvåndighet åt ett folk, som alltför litet har att säga i sina egna angelägenheter, för att kunna lifvas af det varma medborgsmanna-interesse, hvilket allena betryggar Regeringars anseende och nationers sjelssländighet? Tidningarne omtala alla dessa gärdagens och Söndagens arrangementer, hvarigeaom man sikt åstadkomma den stora opinionsbyllningen här i hufvudstaden. Det är således öfverflödigt att här beskrifva dem. Nog af: i allt syntes tilställningen ; icke utgjutelsen af frivillig och öppen njertlighet. Illuminationen kunde ej jemsoras, hvarken med den 1814, eller ens med den 1807 Blott 2 högst eländiga transparenter i enskilta hus: den ena på en krog. Deremot alla publika bygnader lysande, och oftast smakfullt nog; men — hvem betalar det? Festen på theatern var möhända den, som motsvarade bäst allas väntan: den torde äfven förnyas, så att allmänheten kan mera talrikt få åskåda den. ) Statstidningen i afton innehåller troligen de många utnämningarna och ordens-utdelningarna. Excellence-värdigheten at Grefve af Ugalas, lärer vara den enda af det slaget; men tre blaa band sägas vara utdelade, på vanligt sätt, icke åt Seraphimer. L K JR — RÖTT UK RABE