Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 februari 1843, sida 3

någon annan. Han drömde, att han seglade på öppna hafvet, der blott himmel ochwatten syntes. Han var på ett fartyg och Bernadotte på ett annat... De två skeppen gingo i början tillsammans, men till slut tycktes Bernadottes aflägsna sig. Oaktadt Kejsarn följde honom med sin kikare, kunde han blott urskilja hans anletsdrag genom töcken och dimmor, som i en hast höjde sig mellan de två skeppen. Hvad som förmår mig sätta tro till sanninger af denna dröm, är den djupa tystnad Napoleor länge yrkade härom; det var ej förr än efte återkomsten från Ryssland, som den berättade: för mig, och det till och med ännu under tyst helslöste. Då Bernadotte kom till kejsarns palats för att der ge tillkänna, att Svenska Ständer na valt honom till Carl XIII:s efterträda re; syntes Napoleon ej benägen låta honon tillträda en regering, så långt borta. Bernadott — — — — — — —), som föresatt si gripa den krona lyckan tillbjöd honom, sade mec en synbart skämtande ton: Tickes Ers Maj:t då vilja höja mig på et plats öfver sig då jag nådgas att gifva afslag på tillbudet af en krona? Napoleon stannade, såv på honom med orör liga blickar nägra ögonblick: Näå väl! Mås vara! sade han i det han åter började gå a och aun. — — Res! Våra öden böra gå i full bordan ! Han reste. Sedermera har man erfarit harmycket kejsarns aningar voro välgrundade. — — — — — — — — — — — ) Här måste uteslutas några ord, som unde nuvarande omständigheter ej kunna i Svensk tryck återgifvas. Öfvers. anm.