Bankens Ställning. Med Statstidningen i går afton följde på ett löst blad den vanliga halsarsöfversigten öfver bankens ställning vid 4842 års slut. Den mer än vanliga uppmärksamhet, som landets penningeaffärer ådraga sig i detta ögonblick, föranleder oss alt meddela det hufyudsakliga deraf , med några anmärkningar, nödiga för att bedöma bankens soliditet och det mer eller mindre grundade. i de farhågor en och annan hyst, att dess silver kunde blifva alldeles medtaget. Enligt nämnde redogörelse bestå bankens tillgångar i följande, utom depositioner: gångbart och utländskt guldoch silfvermynt 3,092,097 Rdr specie samt dukater, efter 402 sk. silfver motsvarande 4,0635,4735 R:dr specie, summa 4,155,555 Rår 44 sk. 2 rst. specie, eller efter 128 sk. utvexlingsgrund 11,08 f,328 Rdr 29 sk. 9 rst. Bankosedlar. Skulderna deremot äro: Utelöpande sedlar 22,009,507 Rdr 5 sk. 4 rst. Bko; riksgåldssedlar och kopparskiljemynts-polletter 398,266: 47. 6. Deponerade medel, som tillhöra enskilda, diverse verk och inrättningar, länebanken och bankens upplåningsräkning, och hvilka banken är skyldig vid. anfordran utlemna: 5,999,588: 25. 4.; samt obegagnade medel af alskilliga a depositionsafdelningen afsatta kreditif, såsom för riksgåldskontoret, bankodiskonten, lanekontoren, kommerskollegium, jernkontoret, hypothekssöreningarna, samt utredningen af Götha kanalbolags och W . d. diskontverk, tillsammans 2 199 ,099: 52. 5., hvaraf en million tillhör riksgäldskontoret. Dessa sistnämnda medel inräknas dock, enligt sista bankoreglementet, icke i den förfallna depositionsskulden, emedan de förmodas alltid till större delen blifva innestående. När man sammanräknar det öfriga och afdrager några poster för vexlingsförskotter till landsorterna, metalliska värdet i de bland skuldposterne upptagna kopparskiljemyntspolletter och inlösta otydliga sedlar, som ej kunnat å räkningarna afföras , så återstår bankens skuld 28,285,450 Rdr 47 sk. 44 rst. Banko. Tager man nu i betraktande, att en så stor del af denna summa, som 141,081,528 Rdr, skulle invexlas, innan banken blefve utan silfvermynt, och man derjemte besinnar att en sådan vexling icke gerna kan komma att ske för annat ändamål än att exportera silfver i händelse af kursens stegring, emedan siifret icke kurserar i den vanliga rörelsen, så synes det för det första solklart, att någon sarhåga icke är för handen at silfverförrädet skall blifva uttömdt. Ty innan det komme så langt, skulle bristen på rörelse. medel ganska säkert lata känna sig så starkt öf verallt i landet, och verka tillbaka till så stor minskning i konsumtionen samt, i följd deraf, äl ven i importen, att silfver snart skulle instrom. ma och jemvigten återställas, isynnerhet om rän tan blefve fri, sr alt någon större fördel vid et eller annat tillfille kunde erbjuda sig för pen.