Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 februari 1843, sida 2

ma, köpt åtskilliga af den förres uti Landshöfdinge. Recidencet vare a meubler, blef hans efterträdare m. m. m. m.; men vare detta nog sagdt om menniskan. Vi vilja blott uplysningsvis tillägga, att det var den samme mannen, som efter 41840 års Riksdag förordnades till Sverges Finance Minister!!! Wermland har att tacka Systemet för änna en Notabilitet, som inverkat mera än man tror på provincens ställningar och förhållanden, denne är den beryktade Postmästaren i Carlstad. Denne man, som då jag undantager införandet af ett eget evpeditionssätt imellan Postmästarne inom provincen, hvilket dock snart blef upptäckt och efter vederbörliga resor till Stockholm med dertill hörande krumbugter i Nådens Salar nedtystadt, sysselsätter sig uteslutande med att uppskicka och inrapportera nyheter, synnerligast politiska, eller sådane, som kunna sätta honom i ljuset på högre ort. Man känner ganska väl denne mans relalioner till s. d. Stads-Rådet Gyllenhaal, bvilken inom parenthes sagt, förhjelpte Postmästarens broder, en viss. väl känd s. d. Landshöfdinge till en ganska indrägtig syssla vid Blockhustullen i Stockholm, fram för en mängd meriterade, men icke moraliskt förderfvade tjenstemän inom Tullverket; till Öfver-Stathållaren Grefve Lewenhaupt och till Her Presidenten von Hartmansdorff, med hvilken han är i nära slägtskap. Det var utan tvifvel på grund af rapport till en al dessa syslemets medlemmar, som, efter den bekanta middagen i Wermland för Riksdagsmannen Hans Jansson, då varande Landshösding Hammarhjelms afsked följde: så oförväntadt och hals öfver hufvud. Det är nemligen bekant att Herr Hammarhjelm, en rättänkande och i oeconomiskt hänseende oberoende man var afhällen af Wermlänningarne, emedan man viste att han endast emottog Landshöfdinge platsen för att hjelpa provincen från dess förra redlösa skick. Men nu ville det sig så illa, all en rabulist tidning, den enda som någonsin blifvit synlig inom Provincen, redigerad af Capitaine Uggla en slägtinge till sjelfva Landshösdingen inom Länet, utkom i Carlstad, under hvilken tid äfven den af Herr IIammarhjelm så mycket (på Nådig besallning det förstås) motarbetade Hans Janssonska middagen icke destomindre gick i fullbordan. — Det var naturligt efter sådane tilldraselser att Herr IIammarhjelm på högre ort blef noterad såsom rabulist af den oförlikneliga (Correspondenten som genom dessa noticers framställande i en mörk färg naturligtvis ville visa sitt nit och sin vaksamhet för provincens väll Också följde Herr Hammarhjelms afsked så brådstörtadt att det nedkom till Wermland 3 veckor efter dess uppsändande till Stockholm. — Sadant kallar man en ovanligt slink expedition. Man uppgaf sjukdom såsom skäl för Herr Hammarhjelms asfskedstagande. Men icke behöfde han genast begära afsked härfere, blott permission, synnerligast som Länet sedermera ett helt ar sköttes af landskamereraren. Nej! En stöt från högre ort har nu för tiden mera kraft med sig att göra en tjensteman oduglig än sjukdom. Ilerr Hammarhjelm var dock lyckligare än Herr Törnebladh, som erhöll skriftligt på, att han numera vore oduglig för Systemet. Den nuvarande Landshösdingen i Wermland är en ganska from man, men alldeles icke i stånd till att inverka på provincens oeconomiska ställning. Vi beklaga Provincen, Bruksecarne och Landshösdingen om en cris skulle inträffa, ty ett utsvultet, förtryckt och till tiggarestafven bragt folk är icke att narras med. H.oH. —