Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 januari 1843, sida 1

Om Folkhevännämg-, I. Ölvergå vi nu till den stora massan af vapensöra män, som borde mottaga undervisningen, och derefter återgå till sina siedliva yrken, för att blott vid särskilda osningstider eller i sarans stund, åter träda in i häten, så är det klart, att sårsvarsskyldigheten måste blifva en ganska olika börda, alltefter individernes särskilda lefnadsförhållanden. håltvisan och statens egen fördel bjuda att göra afseende på ålder, kraflstyrka, själsodling, på produktionen så väl i andligt som materielt afseende. Försvarsskyldigheten bör i allmänhet vara så länge mannen är vapenför; men det är naturligt, att ungdomen först går i fålt och utgör den lättast disponibla delen af hären. När kroppen är utvuxen, det vill, i vårt klimat, säga i det 22:dra året, eller snarare något äldre än yngre hörer det unga manshapet till den första och rorligaste afdelning af hären; från det 50:de till det 37 äret står ) Ett stort eel, vid vär beväring, ligger som man ser, redan deri, att ynslingarne uttagas derlill redan ester sylda 20 är, säledes minst oll par år förtidigt, hvaraf också denna massa al för svaga och på tillväxt ställde härleder sig.