sänd. vetterligt, visat hvarken sömnaklighet eller liknöjdhet i polissaker utan tvertom, efter hvad Insändaren med visshet känner, under hela sin tjenstetid visat ett berömvärdt nit till uppdagande af brott och deras beifrande; vi kunna ej heller om den sistnämnde påstå annat, än alt han förut i denna väg åtminstone haft en negativ förtjenst: men om hans tillgörande i och för beifrande af det rån, hvarom är fråga, har han handlat ganska positivt, ehuru likväl loford. Att såväl svårt slagsmål, som rån föröfvades vid uppgifna tillfället är lika visst och säkert, som att slagsmålet är fullt bevisligt, och hvad rånet beträffar, åtminstone starka anledningar och bindande omständigheter äro för banden. Det hade således icke allenast varit fnll anledning till de angifnas snara häktande och tilltalade vid Extra Ting, utan äfven vederbörandes plikt, särdeles som, åtminstone två af dem, Olof Christianson i Utby och August Fagerberg derstädes äro for allmänna säkerheten högst vådliga personer: den förre dömd och straffad för stöld, den senare for stöld tilltalad, men oj kunnat åt saken fällas och dessutom känd som en stor ösversittare. Kort efter brottets förösvande, blefvo gerningsmännen af den Länsmannen inom hvars District de illa misshandlade personerna äro boende, hos Länsmannen i Östra Districtet, hvarest brottet passerat och de brottslige hafva sitt hemvist, anmälde till åtal och häkteå dem begärdt. Låtom oss nu tillse huru denne tjensteman fullgjorde uppdraget och huru en annan, som tillhör Stadsbetjeningen i Uddevalla, deri gick honom till handa, ja troligtvis var upphofsman och rådgifvare. Just som han erhållit ar gifvelsen (Lånsmannen är boende i Uddevalla,) fiek han veta att Olof Christiansson och August Fagerberg voro i Staden hos den sistnämndes moder, som håller Krog. Han anhöll då skriftligen hos Borgmästaren om biträde af Stadsbetjeningen för att få dem gripna och till en början i Stadshäktet insatte, hvilket naturligtvis beviljades, Atföljd af Stadsfiskalen och en Stadsvaktmästare, begifver han sig till stället, hvarest Fagerberg anträffades vid glaset, och hvilken, sedan han med vanlig fräckhet förnekat all brottslighet; och äfven haft den oförskämdheten påstå, alt Länsmannen vore full, blef af Stadssiskalen och Vaktmästaren uppförd i Stadshäktet; men Länsmannen, äfvensom under tiden tillkomne Stadsbudet Hansson, en intim vän af huset, komma, Insänd. känner ej så precist af hvad anledning, att dröja qvar. Sedan nu den i laglig och vederbörlig ordning häktade våldsverkaren blisvit visiterad och hans penningar: 16 Rdr RGs: blifvit lemnade i förvar hos hans under tiden tillkomne Stjuffader, arbetskarlen Björk, aflägsna dessig, såväl denne, som de tvenne tjenstemännen, men återvända alla tre, då, på något afstånd från häktet, Länsm. och Stadsbudet möttes, och Stadsfiskalen anade, att någon parlementering dem och Fagerbergs moder emellan om dennes srigifvande kunde hafva egt rum. Utgången visade ock att denna förmodan icke varit alldeles ogrundad; ty då Iänsmannen inkommit i häktet, föreslog han genast att släppa ut Fagerberg, om denne kunde anskaffa borgen; men på Stadsliskalens erinran, alt han ej skulle bära sig så befängt åt, och den ena stunden häkta en person för så groft brott och den andra ställa honom på fri fot, samt Ä icke ägde någon rättighet, utan att det numera tillkomme Domare, sedan målet förevarit vid Domstol, att pröfva denna fråga, hvilket Länsmannen då äfven medgaf och förklarade, att Fagerberg skulle i häktet sorblifva. I den tro, att detta var Länsmannens allvar, aflögsnade sig nu Stadsfiskalen och Stadsvaktmåstaren, men de osrige tvenne sladnade qvar hos fången. Knapt hade de tvenne förstnämnde kommit ur sigte, förrän alt Länsmannen till sistnämnde åtsärd platt Fagerberg blef ställd på fri fot, man kan ej så egentligen säga af Länsmannen, ehuru naturligtvis med hans begifvande, utan af Stadsbudet, som hade nycklarne till häktet och der tillika är Fångvaktmästare, och, under hvars vård fången numera befanns, och för hvilken, sedan han en gång dit inkommit, Hansson också var ansvarig, intill dess han utreqvirerades för att, under behörig uppsigt, till häradshäktet afföras. Hanssons tillgörande var så myc ket mer otillbörligt, som han hört sin Förmans Stadsfiskalens varning mot fångens utsläppande. Åtskilligt hviskas väl om motiverna till denna bakvända och bizarra policeåtgärd, hvilket Insänd. dock ej anser sig böra reprodueera. Så undra t. ex. mången i hvems eller hvilkas fickor de 46 Rdr Fagerberg vid häktandet innehade, slutligen stadnade; men detta är likväl något, som Insänd. icke heller kan upplysa. Under nu pågående ting med Lahne Härad äges väl, att rånarne (de voro inalles fyra) varit instämde, men om så verkligen varit forhållandet, anser Insänd. det som en ovilkorlig följd af den förut i Handelstidningen influtna artikeln. Ingen utaf dem har emedlertid, som man väl kunde föreställa sig, hörsammat kallelsen. i Sat Sapienti. ej så, att han derför gjort sig förtjent af