ministern, alt vara os; men sedan det blit vit en prest, och icke det ens en af de högs uppsatte (lör alt icke tala om storket i snil leis eller vetenskapernas verld), utan en — så som allmogen kallar dem, som icke äro sta diga, utan lacka från ligenhet till lägenhet — en vild-prest hvilken inom några få år va rit Domprost, t. s. Statssekreterare, Biskop afskedad Biskop, Kyrkoherde på landet, Öfver hofpredikant, Ömens-Biskop i survivance (fö att kunna sortsarmde bära Biskops-titelen) sis Statsråd. En sådan, såsom Geyer uttrycker sig mångfrestare är någonting helt annat än et af dessa Kyrkans ljus, dessa jältar i tanke oci lärdom och karakter, dem man förlåter myc ket, äfven om man nödgas täuka olika mee dem. bet hade varit lika olagligt, om en Jo han Olof Wallin blifvit satt till rådgifvare; mer händelsen skulle dock icke hafva väckt en s: plågsam känsla; man hade till hälften ursäkta det ovanliga och mot institutionerna stridande steget, ty allmäuheten hade tänkt, ait regerin gen känt sig nödsakad att till sitt biträde kal la det ösverlägsnaste, det mestinflytelserika ocl aktningbjudande inom nationen, och att föl det stora ändamätet slå lagen för örat. Mer alt göra det för en IIeurlins skull!! för en mans, som nationen icke känner, vetenskaper. ne icke känna, och som endast prestestände känner, nemligen riksdags-presteståndet, och de endast såsom den der kan verka i det fordolda! ty talare och statsman, i ordens upphöjda mening, har han icke varit. Hvem har nu framdragit denne mannen? Såsom ofta är anmärkt, har han visst icke gått uppåt på någon af de vanliga vägarna, icke ens bi-vägarna, hvilket, om ytterligare bevis zjordes behos; sramlyser i Minervas oroliga becende i dessa sista tiderna. Ilvem i all verllen har då, så iragar man sig allmänt, påpekat och framdragit mannen? — Jo, ingen ner och ingen mindre än — — Listläparen, len genom Crusenstolpes Porteseuille bekante tisltlåparen som i sina fantasier öfver sista riksdarg står, aft is p ijcurlin kanske är let basta udet i n rvarande tid, och att han men nen en u po rin som heldst. borde sorm s att qvarstadna inom honseljen. Nu är han då hibeh llen; och att det skett med hvilken uppofsrina som heldst, det skall md veta; ty, för att sa denne fifiicze karl, sär man afsact sig hela det moraliska inflytanle, man ännu kunde äga hos nationen. Näla riksdag skall fa smak deraf.