Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 januari 1843, sida 2

ryggen i sina armar och bar honom till ett i närmaste granskapet beläget hus, hvilket man utvisade. Man nedlade Gibson på en säng och slösade på honom alla möjliga omsorger, allt under ledning af den unga miss, som härvid visade ett sällsynt förstånd. Gentlemannen stod tyst och betraktade denna rörande scen, och först när den arma mannen återfått sansen, märkte miss Fitz-Herbert att främlingen var ännu qvar, drypande af vatten. Hon vände sig till honom med en pehaglull forlägenhet och hennes förtjusande kinder betacktes änyo af en liflig rodnad. — Nu då intet mera är att befara, miss, vill jag taga afsked af er, sade han. Jag vägar icke utbedja mig edert tillstånd att framdeles få presentera eder mine hyllningar och aflägga min tacksägelse för det ni tillåtit mig deltaga i en af edra goda gerningar. bevilja mig endast den ynnesten att låta tillställa dessa bankonoter åt honom, som ni nu med så stor kärleksfullhet bisprungit. När han gick ut för att åter uppstiga i sin vagn; hälsades han af den vid porten församlade folkhopen med vördnadsfulla bifallsrop. — Lefve prinsen af Wales! ropade man med enthousiasm: Lefve prinsen af Walesh Miss Fitz-Herbert hade närmat sig fönstret för ut se den unge mannen afresa. Vid namnet brinsen af Wales, blef hon dödsblek och föll nästan afsvimmad i en länstol. — Prinsen af Wales upprepade hon sorgligt, isvingen till Englands thron! Morgonen efter detta afventyr, erhöll miss Jara ett bref affattadt i följande termer: Den