Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 januari 1843, sida 2

Det företräde hos II. M. konungen, som Deputerade af Stockholms Magistrat och Borgerskap begärt, för att i underdänighet anhålla, det täcktes H. Maj:t emottaga en, med anledning af den 3 nästkommande Febr. inträffade årsdagen af Dess 23:ariga Regering, af Magistraten och Borgerskapet beslutad Fete, ägde i gär ruin. Deputationen som, i Borgmästarens och Ridd. af k. N. O. Hr Sandblads ställe, hvilken af sjukdomsförfall var hindrad, anfördes af Rådmannen, Lagmannen och Riddaren af K.N. O. Hr Björck, utgjordes af Hr Rådmannen Eklund, och, bland stadens 30 äldste, af Urr Grossbandlarne Schwan och Bohnstedt samt Hrr Hazelius. Schlegel, Lychou och Spångberg. Hr Lagman Björek höll till Kongl. Maj:t följande underdåniga tal. Stormäkligste Allernädigaste Konung! Hos hvarje sosterländskt sinnad medborgare, hvarje trogen undersåte, som vet att rätt uppskalta det lyckliga samhällsskick, der, under fridens lugn, omtankan får egnas åt fredliga värs och yrken, väckes känslan ej allenast till tacksamhet mot Försynen, hvars allsmöktiga hand skyddat och bevarat E. K. M:s dagar, utan och till den vördnadfullaste innerligaste erkänsla mot den store Monark, åt hvilken fridens upprätthållande i bredd med tvenne Brödrafolks sjelfständighet anförtroddes och som med segrarens oförvissneliga lagrar sammanflätat fredens 253-åriga palm. Lifvade af dessa tänkesätt, och ej förgätande, att den dag snart nalkas, då ett fjerdedels århundrade förflutit, sedan E. K. M. emottog spiran af den nation, som i sin Konungs ära såg sin egen uppblomstra, hafva Stockholms Magistrat och Borgerskap önskat att få utmärka denna dag medelst en glad minnessest, be redd genom tillfälle för Magistraten och Borgerskapet alt få omgifva E k. M. och Dess höga Familj, af hvilken anledning vi, å våra kamraters och medbröders vägnar, i djupaste underdanighet våga anhålla om E. K. Maj:ts Nådiga tillstånd för Stockholms Magistrat och Borgerskap, att å den dag E. K. M. Nådisst täckes bestämma, fi gisva en sete å Börsen, under den glada underdaniga förhoppning, att E. K. M. värdes hedra denna högtid med Dess höga närvaro. Allernådigste Konung! Om vi röna den lyckan att till våra Kommittenter få återföra ett lifligt önskadt Nådigt bifall till Magistratens och Borgerskapets genom oss framförda underdaniga anhållan, våga vi ock hoppas, att I. k. M. värdes lata högtidlighetens stora helgd, i förening med afsigtens välmening, öfrerskyla verkställighetens möjliga brister. Uti E. K Maj:ts fortfarande Nåd och saderliga hägnad utbedja vi oss i djupaste underdånighet få vara inneslutne. H.M. konungen täcktes i Nåder svara: Mine Herrar! Den 3 nästkommande Månad, denna sorgens dag för Skandinaviska Halföns båda Riken, närmar sig. Djupt kändes förlusten af den Furste, hvilken hade upptagit Mig till Sin Son. Ett sjerdedels Sekel har sedermera förflutit, och vår yttre sjelfståndighet har ej blilvit förnärmad. ; Förlitande Mig på den vördnad, lagarne kräfva och på Medborgarnes redliga samverkan, har Jag bemödat Mig alt utvidga handelns och nåringsflitens områden. Föraldrade vanor hafva någon gång motarbetat allas goda afsister, och det har gifvits tillsällen, då svåra hinder yppat sig. Då alla viljor samfällt böra förena sig i kärleken till Fäderneslandet, si skole vi deraf yägledas att, utan för mycken tidsutdrägt och skakningar, uppnå det mal, hvilket värt hasomeifna läge för oss utstakar. Jag lifvas oafbrutet af önskningar och omsorger för Edert lugn, Eder lycka. Den 6 Februari 4848, dagen efter den förlust, som hade drabbat Brödrarikena, var den. på hvilken Stockholms Masistratoch Borgerskap försäkrade Mig om deras orubbliga trohet och styrkte Mig i Mitt beslut att endast tänka på de förbindelser, hvilka ålågo Mig såsom Stalens högste Styresman.. Jag anser mig böra foreträdesvis välja denna årsdag, för att hegilva Mig ibland Eder och bevista den minnessest, som Hufvudstadens Magistrat och Borgerskap erbjuda Mig genom Eder, deras deputerade. Jag emottager denna inbjudning med en god Faders känslor, rörd öfver Sina barns tillgifvenhet, men som uppmanar dem att ej af den