Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 januari 1843, sida 2

gentleman, som i går slumpen förskaffade den lyckan att blifva presenterad för miss Fitz-Herbert, bönfaller henne om den hedern att i dag få draga fördel af denna presentering. Miss Claras svar ljöd så här: En visit af Hans Konel. Höghet, Prinsen af Wales är en heder, som miss Pitz-Herberticke vågar emottaga och hvarfore hon ödmjukligen tackar. betta oaktadt kom prinsen. ben unga miss hade på morgonen aterrest till Irland. Morgonen derpå satt Prins Georges uti en postchäs på vägen till Dublin. Ilit anlände Prinsen en Söndag och stora massor af katholiker utströmmade ur domkyrkan. En enda blick var tillräcklig för prinsen att uti denna folkmassa igenkänna den unga miss Fitz-Herbert, oaktadt slöjan, hvarmed bon betäckt sitt ansigte. Stodd vid en äldrig dams arm, höll honåen bönbok i handen. Vid första anblicken af postchäsen och den deri åkande prinsen, spratt hon till af ofverraskning och räddsla. Prinsen steg ned af åkdonet, hälsade vördnadsfullt de båda fruntimmern och presenterade sin arm åt miss Fitz-Herberts tant. — Jag har vigtiga nyheter att meddela er, min fru, sade han till henne; tillät mig ledsaga er hem. Den gamla damen antog den okändes arm utan att veta hvad detta besynnerliga handlingssält skulle bafva att betyda. Alla tre ankommo ill ett gammalt hus, hvarest för öfrigt allt synes tillkännagifva öfverflöd. (forts.) — tt