Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 januari 1843, sida 3

Charader. 4. När i mitt första bara fins mitt andra Man skalden icke kan för värma klandra; och endast kölden bildar blommorne, man i mitt hela någon gång får se: Det, vanligtvis, är Sol, som rosor målar; mitt helas rosor dö af solens strålar. 2 Mitt första mången ledsen stund ifrån mitt tryckta sinne drifvit och uti dvalans lätta blund i drömmar, vällust åt mig gifvit. När ålderdomen lutad står och längtar ned i grafven vandra, han likväl mera säker går, om han till sällskap får mitt aeudra; mitt hela finns i hvarje rad af allt hvad läses, trycks och skrifves, hvarföre det ock äfven gifves i hvarje ord af en Charad. — 5. ben som mitt första är med dig, lär fly förnöjd med med hvad han äger: Ty hvarje mö, ehvad hon säger, mitt hela likväl önskar sig, och, då hon sått det — ännu mer, och sen derhos — Nå, gissa sjelf jag ber — Att till mitt andra det förbyta — förmåga — alltid gäller mer, än blott begär — att hinder bryta. — 4 Mitt första brummar alla dar mot dyrbarheten af mitt andra; min mor, ej rådlös uppå svar, ser inga skäl, att saken klandra: Vårt hela kommer innan kort och ymnigt af det andra bringar, hvad är för nöd, som mig då tvingar till inhemskt utaf sämre Sört. Var ej mitt första, stolta Sköna! och nyckfullt öfva ut Er makt; men med Er gunst det hjertat löna, som Ni uti mitt andra bragt — Mitt hela säkra döden är, ej räddning möjlig vara plär. 6. Mitt andra sitter på mitt första, som (härdt men vackert) gagnas kan, med förmån utaf snickrarne. Mitt hela kanske är det största af Snillen ibland Presterne, — men likväl, af produkterne, ej alltid skref det som går an.