Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 januari 1843, sida 3

peratur uppkommer; att den stiger till glödgning och derigenom antänder stenkolen. Uti Engelska stenkolsgrusvor har händt, att stora förråder af kol, hvilka hafva innehållit detta svafveljern, efter ett starkt regn, hafva tändt sig. Äfvenledes har inträffat, att Stenkol, som, efter att hafva blifvit våta af regn, blifvit inlagde uti magazin, efter någon tids förlopp, tändt sig. Den 44 Maj 1803 utbröt en förfärlig brand i qvicksilkvergrufvorne vid Idria i Krain, bvilka arbetas i stenkolsberg; den utbröt på 150 samnars djup, steg snart 60 sanmar högt. Uti kilkerran i Ayrshire, för omkring 80 år sedan, räkade en stor kolgrufva i brand. Uti johnstown, nära vid Paislay, antände sig ett ganska märkligt kollager, hvilket brann med den yttersta håstighet; på ett ställe var en längd af 400 samnar i full hvitglödgning och lågan steg 100 fot ur graföppningen. Branden vid Duttweiler är allmänt bekant. Orsaken till nämnda eldsvådor mar varit Svafveljern ibland kolen. Uti de qvarvarande kol, af hvilka vi togo prof, kunde vi, genom kemisk undersökning, icke finna att de innehöllo något af detta sarliga Svafveljern, men väl Svafvelkis. Häraf vill synas, att om denna brand af sig sjelf uppkommit, så måste blott en del af de kol som brunnit innehållit detta mineral; och är det möjligt, att någon del af de qvarvarande kolen kunna innehålla detta mineral, men liggande inuti högen och således icke kunde observeras utan hela högens omskyffling. All fara kan derigenom förekommas, att kolen omskyfflas, och uti tunna lag utsättas för luftens inverkan, hvarefter de utan fara kunna läggas i hog. Götheborg d. 23 December 4842. C. J. Tranberg. Å. H. Gren. Poliskammaren lärer, i följd af detta utlåtande, icke funnit nåeon vidare åtgärd i ärendet nödig. — — A—— — RR Styckegods. Med Erkebiskop af Wingård och Statsrådet Heurlin i spetsen, är Svenska kyrkan verkligen väl försedd, försedd på ett sätt som påminner om Gustaf Trolles tider, och kommer nu den andra Herr Heurlin äfven in i Ecelesiastik-expeditionen, då kan man verkligen säga, att der äro två vackra kusiner.