Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 januari 1843, sida 2

Från Red:s siorrespondent. Stockholm d. 17 Jan. Det börjar allt mer vi sa sig, att systemets osystematiska handlingssät aldrig kan upphöra, och att i alla förehafvanden endast ögonblickets intryck tjena till rättesnöre. Det allmännas fördel, ordning och skick i förvaltningen, besparingar för folket, och de pligter, som icke endast moralen och historien, utan snart sagdt åskådandet af ättelängderna synas ålägga de styrande, allt åsidosättes för att blott sästa sig vid några obetydliga forhoppningar på ögonbiickliga fördelar, och för dessa uppoffras slutligen ända till gamla vänner och trogna tjenare. äfven den snartsagdt ende, som år 1841 ville emottaga Landtförsvars-departementet, Grefve Ax. Mörner, har nu erhållit sitt af. sked, sedan han ej kunde uthärda i sin plats, och denna är för ögonblicket förenad med Sjöförsvars-Ministerns, intill dess den resande General-Tull-Direktören Friherre Gyllenhaal och andre utsände, hinna att få någon att kapitulera om denna kinkiga beställnings emotlagende. Det synes alltför sannolikt, att likväl ingen dertill tjenlig person ingår derpå, under närvarande ställning, då han egentligen blott måste blifva en machin åt Kamarillan, och jag inser ej, hvarföre icke Gresve Brahe skulle så gerna sjelf emottaga platsen, då åtminstone den fördelen vanns alt det skenbara konstitutionella ansvaret uppbars af den, som egentligen styrer. Redan i dag anspeglar Sv. Minerva på denna utväg, såsom den enda antagliga: och på olika väg kommer jag fill samma resultat. Hela Kamarillan i Rådet: hvarje sjelfständig och folkets sak tillgisven man derutur: och Stockholms loflige Borgerskaps autoriteter, knäande för makten och hofvet, såsom under kenung Hanses tid: så skall väl ögonen komma upp, på de, som ännu tro, att det med hvarje år, snart sagdt hvarje dag, alltmer lidande landet, och det i alla sina intellektuella och ekonomiska förhållanden svikna Svenska folket, ändock jemnforelsevis är lyckligare och heppfullare, än många an