Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 januari 1843, sida 2

llek rusade Georg ned från hästen, för att hjelpa sin blödande vän; paroxysmens raseri var förbi och den smärtsammaste ånger trädde i dess slalle. Bäfvande stod han vid sidan af sin vän, som i detta ögonblick utstötte sin sista suck. Full af förtviflan ryckte Georg håren af sitt hufvud och gallopperade tillbaka till byn, sör att, såsom sin väns mördare lemna sig i rättvisans händer och snart få sluta ett lif, som från detta ögonblick blef en tryckande börda för honom Polisltskalen, at hvilken han öfverlemnar sig, skickar honom sangen till staden. Dit föres äfven Ernsts doda kropp, som finnes plundrad på landsvägen. — Sedan man begrafvit liket, börjas Georgs process; han upprepar inför domaren sin bekännelse och anhäller om en hastig död. Undersökningen är slutad; man öfverläter åt honom att enligt lagens bestämmelse välja sig en defensor, men han undanbad sig det och anropar under tårar de rörda domarne om att påskynda afrättningen. Anyo uppmanad att välja sig en defensor, utnämnde han slutligen sin vän Ludvig. wWisserligen — fortfor ban att förklara — behöfs intet försvar, jag önskar döden; emedlertid vill jag underkasta mig den vanliga formen. Min vän må gerna åtaga sig en sasång möda och för sista gången visa mig sin goda vilja. Djupt rörd börjar den utnämnde, den sorgligaste handling under hela bans juridiska bana, den att vara sin förlorade väns försvarare. Han tror sig öfvertygad om att icke kunna frälsa honom, men beslöt naturligtvis att försöka det yttersta. I detta afseende bringar han den omständig