Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 januari 1843, sida 2

alla mina trogna vänner och skolen de i min herrliget med mig. (Slut.) I — — —— F H M f N. I en sachsisk stad lesde tre unga män, som vi vilja kalla Georg, Ernst och Ludvig. Redan ifrån barndomen voro de genom vänskap förenade. Georg och Erast voro handlande, Ludrig jurist och praktiserade i densamma stad, der hans vänner bodde. En vacker . sommardag reste Ernst och Georg till häst, till en omkring 6 mil bort liggande liten stad, för att detstädes uppgöra några affäIrer. Ernst hade den svagheten, att gerna vilja tala om religiösa ämnen med sin vän. Af olika såsigter hade de redan åtskilliga gånger kommit i gräl med hvarandra. Georg hade ett lättretligt stemperament och blef häftig, då Ernst envis försåktade sina åsigter. På resan kommo de händelsevis åter på detta thema, räkade snart i oenighet, som ej slutades förr, än de hunno till ett värdshus, hvarest de enligt astal åto frukost. Vid ett glas vin fortsattes tvisten, ehuru med mera moderation. Sedan de åter begifvit sig på rågen, började Ernst det förra samtalet. Vinet hade uppvärmt sinnena, striden blef allt mera högljudd och bitter. De hade just hunnit fram lill en skogsdunge, der striden urartade till personliga förolämpningar. Vred tog Georg en pistol fram ur fickan smällde af och — Ernst sjönk, särad i bröstet, ned ifrån hästen och vältrade sig i sitt blod omkring på marken, Hästen, skrämd af skottet och befriad från sin börda, sprang sin kos till den nära liggande skogen.