Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 januari 1843, sida 2

r allt A A sduar han ochn var derbörande genom honom ,,. och sedan 1. ptråder tadlande deremot i det an dock Tro elf, i vissa fall, förklarar sig inkompetent alt sifva ett omdöme. Oriktigt var det visserlin af ständerne, att, under näfvarande omändigheter, utan erfarenbet om det nya fänlsesystemets användbarhet hos oss, till en yrelse, som på intet sätt garanterat sig sjelf, jsla en så Stor summa till nya sångelsebyggider; vi voro de första, som tadlade denna äpphändthet; och, om möjligt var det ännu sS8u viktigare af styrelsen. att anfortro denna summ e a ät en enda, om äfven den hederligaste per-ko on, som dessutom skickas utrikes under päående arbete; men dock bör man betrakta 3 ken från begge sidor, innan man blindt slar SIU 1, helast da man betänker Herr livijns sorda aliande till Minerva och dess ökända utgifvae. Samma eller dylika inre förhållanden och rsaker torde jemväl kunna uppletas i de öfria sragorna. och deraf uppkommande yttre verkingar. Saledes, ännu en gang, latom oss, med försvagad drift för det rätta och mot allt orätt, lock ej just al denna drift och vara motstanlares list sorleda oss att befördra deras syften; Vv let vore en alltför stor triumf för dem, utan N ölja den gamla goda regeln: Att mod med dokhet sammanpara, då ilskans försat man rotsa kan! II. Orhufvudska Processen. I denna fråga är ref. händelsevis något hemmanstadd, och kan sanningsfuilt intyga, all allt mad som senast blifvit sagdt i tidningarna om Öfverste-Löjtnants EO Oshufyuds söregi!na dod och dermed sammanhängande sersänanden är fullkomligt öfverensstämmande med verklicheten. llan såg t. o. m. 1 850 tvenne brel från denna Oxhufvud, daterade Pyrmont, oci adresserade till en af Oxhufvuds gamla vänner och kreditorer, och hyaruti Oxhufvud, med skäl. harmades derölver, at kreditorerne ej ännu. efter 40 ars förlopp erhallit en enda Salllin2s utdelning eller tingaste redovisning vaktadt han just rymt och ufeikh it sie för död, på det ej hans underhall skulle drabba massan, och denna komma i oafkortadt åtnjulande af det förmånliga arrendet af kungsladugarden Orreholmen, nära Falköping i Skaraborgs Län, ett arrende, på hvilket den dåvarande inspektoren, sedermera arrendatorn, förtjent sig ett hapital. byarför han sedan köpt sis en annan betydlig egendom. För denna massa voro den tiden numera Landshöfdingen, Nerman och Oxhufvuds son, Häradshöfding OxFastar ost hyad sätt de vid så fatta omssändigheter kommö uran hårårdier, begripa vi ej. Vi hafva också flera ganger häntydt på dessa förhållanden, vid omnämnandet af Landsh. Nermans föregåender, och de munsbitar, som vi således, då och då räckt honom, hafva, utan anmärkning, nedsväljts. Vi förmoda dock att Herr Fögersköld nu ger honom en värre nöt att knäcka. — Utom det, att Öfverstlöjtnant Oxhufvud, under sitt löregilna dödstillstand, förestod ett kommissionskontor i Carlshamn, och uppenbarat sig för slera vänner i södra Sverge och äfven i VesterI götbland, i grannskapet af Orreholmen, innehöll nämde bref äfven den underrättelsen, att han i Hamburg måst sortjena sitt bröd, s:som bryggardräng och i Pyrmont, hvarifran brefyen voro skrisna, gaf han då ut en liten Brunnstidning, hvaraf han äfven inskickat ett exemplar. Det var således ganska sannolikt att den sörcaifne döde, Ösverstlöjtnant Po Oxhufvud ännu lefde, da hans bror, Ösverjägmästaren Tönne Oxhufvud, blef mördad; men om deta mords inre historia, likasom om Bo Oxhufvud lännu lefde eller verkligen var död, då mordet I skedde, vet ref. intet med bestämdhet, han påminner sig blott, alt då han ansåg det bestämdt, alt Bo Oxhufvuds kreditorer nu skulle få sin rätt, sade man honom, att hans söner He retedt en dödsattest, att deras far verkligen dött ett par veckor sore farbroderns mord, soch utan detta, med fullkomlig visshet om dess äkthet, syntes det honom äfven omöjligt, alt kreditorerna skhulle estergisva sin rått. Denna såkthet m. m. lärer nu imellerlid blifva ganska tvisvesakti2, och rätt intressant liv ufveck(lingen af denna tragedie blifva, heldst de speande personerne, sasom Landsh. Nerman och I Peemierlöjtrant Oxhöfvod, äfven i andra häni seenden utmärkt sig. Vi se dock intet skäl, hvarför den förre ej under processen, vid nårsvaraade system, skulle kunna blifva utnämd till Justitie-statsminister, då Gresve Posse, under briunande process om tullbalancen erhöll samma ntmirkelse; tvertom blir en sådan utnän-— Ring ännu sannolikare genom Heurlins upphöjselse. imellertid bafva vi velat göra hvad vi kunnat till rättvisans befordrande. I Chartoe-Sigillate-förfalskningen. i Sällan har något brott varit så Så ( I ( l i l j l de och derför väckt så mycket uppseende, som detta kolossala bedrägeri, och hemskt är det, då man besinnar, att det isynnerhet mäste halva varit de, som äro ställda till rättvisans bevakare och shipare, nåml. domarekorpsen, som besordrat ett brott, hvilket beröfvat sta