— — —— —— n ———— — FaSCHLANS LYCKA), AF ELL III. DE BYIA KLÄDER. Efter en s:unds flykt utmed häcken, bade Ali, med sin vackra börda, genombrutit ett mindre tätt ställe i densamma: be belunno sig då uti en mörk all, stannade och lyssnade. Emedan inget buller hördes, begåfvo sig båda med lätta, men hastiga steg uppföre allen ett stycke. Här upptäckte de en blomsterkulle, och när denne närware betnaktades befanns den vara en undandold berceau. Ali förde sin foljeslagerska in genom den smala, knappt synliga ingången. Här må du hemta andan, sköna fiicka, — sade han — ett sådant blomstrande hus passar for din fägring; jag ville nästan tro, att Du vore hemma här.? Plickan höjee de tina ögonlocken med de glänsande ögonbåren och blickade orädd på vuglingens solbrända drag. pu har sett mitt ohöljda ansigte, Du skall få veta mitt namn, — ljöd hennes klara stämma. Min fader kallade mig Miri, och min smekan12 herre benämner mig också Miri. Men har neter Murad och är Paschans gunstling. Fö! nig åter till honom och var förtegen, så skal an vara för dig, hvad Paschan är för honom. På voglingens miner kunde ses, att denna för laring, huru vackra förhoppningar den ocks örmådde uppväcka, dock iillintetejorde fler I Se G. IL o. S. T. N:o 5.