Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 januari 1843, sida 1

(AAA — ———————— — — — I ti Vad till Sverges Rikes Embetsmn, fill Svenska Folket och till en oväldig efterverid! (Forts. fr. föreg. Nr.) dbet var ej vid Universiteten, som den i vår L sällsynta Sltatsmannen och dusligheten, bildades. Fordringarne och undervisningsämnena ler, voro både mindre och särre under förlutna Secler än i vår tid. Ynglingen erhöll visserligen äfven då, en elementar bildning vid äroverket, hvilken sedan, under faderliga förnåns tillsyn och värd, under hoppet om kälerneslandets samt sin Konungs aktning och beiMlöning, bar för Sverige lysande frukter. bet kvar ej ur den födda ädlingens leder Statsmandugligheten utgick, ehuru äfven en och annan i detta hänseende gasnade sitt fosterland, ä dessa höra dock till undantagen. Den Svenska jådiingen, som då ingalunda var förklemad af i lemoraliserande njutningar och lyx, säg, såsom det egnar och anstär tappre Svenske män Umed upphöjd själ och börd, döden i hvitögat ssunder blödiza sälttäg i sitt eller sråämmande länders leder, eller ock vandrade han vid plogen, plöjande den ärsda tegen, såsom en sredlis och aktad Fosterlandets Son. Nej Statsmanna och Embetsmannadusligheten utgick hufvudsakligast, ja nästan uteslutande ur edra leder, aktade Svenske mån, Borgare, Prester, lägre Embetsmån och Bönder. Det var af edra söner, som Svea Rikes Råd bildades. Det var edra s ner, som delade sin Konungs och sina landsmens sorger och glädje, som vakade och sträfvade: för Fosterlandet. Det var genom Eder, som nätionalandan lifvades, som Nationens moralil var i tilltagande, som dessa enda grundpelare till Statens inre och yttre sjelfstindighet understöddes. Och var ej samhället, ehuru skakadt af inre och yttre stormar, lyckligara än i våra dagar. På hvilken hög morask ståndpunkt stod ej folket? Hvilka upposlringar var man ej i stånd till under Carl XI:s regering, Man tog det sista öret ur fickan med glädje, man dog med glädje, då det var för Kungen. Och detta var ju helt naturligt, ty Foll och Kung de voro ett, på dessa tider. Mången tvillar väl på dessa uppgifters rik lichet. Och i denna forskämda tids anda, d: allt som skrifves innebär partisak och advoca tur, då hvar och en endast vill tro det son är öfverensstämmande med sitt eget eller de parties intresse, han tillhör, hvem kan väl