Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 januari 1843, sida 2

andlade sig till blad, hans bröst och husvud ill en prålande blomma, i hvars kalk hans hjera låg, nu ej mera blodigt, utan som ett med derlor sylldt, glänsande fröhus. och lammet närmale sig blomman, men var nu en brokig, sladdranle sjäril, denne satte sig först på bladkronan och nedsänkte sig derpå till Alis bögtsvällande hjerta. Förtjusning genomströmmade honam med ett nytt lif; han kände sig åter ega armar och omsamnade fjärilen med häftighet, hvarvid han högt jublade: Min lycka! — I detta ögonblick spratt han underligt till, öppnade ögonen och — fjäriln hade åter förvandlat sig i hans armar. II. kKAMRATERNAS VAKNANDE OCH DERAS OLIKA FÅNGST. Ali hade satt sig upp och höll i sina armar, eller rättare, bar på sina knän, — ty i bestörtning öfver, hvad hans ögon nu skådade, låt han kraftlös nedsjunka båda armarna, — en skön, blomstrande q7inna. Hon hade ingen slöja, som undangomde hennes fägring, hon bjöd ät den skygga blicken skönhetens former, helsans glada färg, ungdomens sprittande yppighet. Och örat lät hon höra en klangfull, len, smekande röst: Rättrogna själ! — hvisskade hon i synbar ångest — haf förbarmande. Låt mig komma undan; rädda mig! — Hon: gjorde försök alt (stiga upp. Men hon hade snärjt fötterna i sin långa slöja, hvilken fallit ifrån henne, då hon, flyende, velat hoppa öfver gräsbänken och hvarvid bon sjönk i Alis armar. Denne hämtade sig nu ifrån sin förvirring; då han förnam böner,