n öle it ar ). är va em ch Cdcl id ort va se— i enad. r. F.s erbjudna bevisning, att Öperste, Leutwehufvud lefde efter sin broder, äfven som ned Hr. Landshöfding Nermans totala skiljane från målet, sedan hkn varit syssloman, i 10 rs tid, jemte en. som redan erkänt, att han fvisste, det afträdesoch urarfva-tvisten för ig gick efter en man, som föregass död, men efde. Hr. 0., tyckes strida ifrigare för Hr. Nerman ån för sig sjelf; och säkert skall ban söra allt sitt till, för att visa, att Hr. N. var ullkomligt okunnig, under det hans med-curaor kände förhållandet. En fråga är väckteller förestår, vi veta icke hvilketdera — om den contingent, bvarmed Götheborg kommer att bidraga till det nya fabriks-ombudets, Hr. Johan Johanssons, eller den s. k. för detta utgifvarens?, aflöning. Stockholms fabrikanter lära bidraga med 600 Rdr B:co och Norrköpings med lika summa; och det vore skam, om Götheborg blefve efter i generositet och patriotism. Mannen har osorlikneliga förtjenster om prohibitissystemet och har besegrat, icke blott svenska sabrikernas olrige fiender, utom äfven sig sjelf ; ty han har också hört till den fördömliga och fördömda liberala ligan. Man bör besinna, att han begynner att blifva gammal och utsliten, all den stund ingen ting nöter så mycket på en menniska, som idkeliga vändningar, hkasom ett fartyg icke lider så mycket då det får jemnt ligga på en bog, som om det måste ofta gå öfver och lofvera. Dessutom bör man icke glömma, att en befattning bör desto bättre lonas, ju mindre ära därmed är för— Angående Flickan Ingrid lohansdotters från Lundby död, hvarom i N:o 152 förf.å. af denna tidning nämndes, har Länsmannen Herr Hammarstrand fortsatt undersökningen ; och Stadsläkaren i hongelf, Herr Doctor Ulhuan har äfven hållit I . . . — a . medicolegal besigtning. — l Cndersöknings-Prosokollet heter det slutligen, att ingen misstanka om våld vidare eger rum; och läkaren intygar, att Ingrid icke njutit döden genom någon våldsam hbehandling. Bland andra till upplysnings vinnande hörda personer, berättade hyrkovaktaren Lars Anderssons dotter Anna, med hvilken Ingrid hade sanitalat om eftermiddagen d. 24 Dec., att sistnämnde slicka sett blek ut och ej varit sig precist lik, som vanligt, och att hon äfven ytirat: Jag söp en sup hemma, så att jag känner mig liksom full, men det är för det jag är så ledsen. Hvarhkre hon var ledsen , uppgaf hon dock icke. Af Eric Andreassons i Luudby ulsago Lesannas äfven, att Ingrid vid besöket hos sin mor, hvilken bor hos Eric, förtärt en sup, då henne, straxt vid framkomsten, bjudits bränvin. Fliekan hade der sedan ätit hvithal, fläsk och kött. — Besigtningsmännen upptäckte, nära vid gängsligen, der en del af Ingrids klädespersedlar igenfunnits, spår efter kräkningar, innehållande kal, och Nils Olsson i Bollstad påstod , att sådane märken synts om Juldagen pa 2ne andra ställen vid gångstigen. Då Ingrids döda kropp å nyo besågs , fann man, hvad förut ej observerats, att huden på tingrarne, inuti händerna och på fötterna var skrumpen, liksom de legat en längre tid i valten. Anmärkningsvärdt syntes ock alt de strumpor, som Ingrid haft på sig, befunnos alldeles utslitna i tårna, men hela i hälarne. I Protokollet uppteknades denna besigtningsmännens och den dödas slägtingars mening: Ingrid Johansdotter har blifvit ansatt af kolikplågor, deraf och af kräkningar matt och trött lagt sig på backen och somnat. När hon äter vaknat, har bon i det djupa mörkret ech regnet farit vilse, mera krupit på händer och fötter, än gått, och slutligen utmattid än en gång somnat, utan att vakna izen. Herr Doctor Ullman, som, sedan ban företagit likets yttre besigtning, äfven öppnade bukcaviteten, besvarar endast frågan: Om Ingrid blifvit mördad? och såsom ofvan anfördt med inej, men dödsorsaken uppgifver han icke. Vi hafva i dag emottapit Hamburgerposten a den Gre med underrättelser från Paris af den 4ste, men Engelska posten af den 5dje har uteblifvit. Några nyheter af intresse bafva vi icke — kunnat upptäcka i tidningarne med dagens post. ins Franska hladen susselsätta sis nu fore Kamrar