Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 januari 1843, sida 2

ig tagit sin början före första dagarne i Ja-jHr. lari. Många anse detta tidiga fiske för ett Ox ligt förebud, men andra deremot tillskrifva me lens tidiga ankomst de ihållande veslliga de adar, hvilka senast blåst. års andar, U— —f—, Enligt H:r Musikdirektör Richters annons i agens tidning kommer den af oss förut om-jef ämnde konserten att ega rum nästa Söndag en Bloms Stora Sal, då Haydns Oratorium SKAELSEN utföres. Och då detta oratorium är S ;ede för en af de yppersta bland wosikali-ka snillens produktioner, har man således den — flonen att förvänta sig något senialiskt, helt ch storartadt för den estbetiska känslan; helst ick I:r Richter denna gång lyckats få solopartierna m ikare besatta, än förlidet år; och dessutom fal jort sig den kostnaden att för tillfället hitför-de krifva en skicklig Oboist, för att få instrumen-Sk eringen mera fullstämmig och harmonisk. vi Re nske derföre att konsertaifvaren måtte se sin 0C sparda möda och uppoffring för den sköna 1 tonsten på ett tillsredsställande sätt af en bilol lad allmänhets välvilja omfattad och erkänd. m Aj, aj! Gud nide oss för den Lagman Oxefa ufvud! Man kan frestas att säga med bonden: var det inte tjockare späck på den? Imellerid taser han en mägta hög ton både mot BaIa on Faegerschöld och mot de tidningar, som förundrat sig öfver en urarfyagörelse under falsk förevändning att den är död, efter hvilken man; vill gjöra sig urarsva. Föga underligt är, att Hr Lagmannen, nnder sådana omständigheter, alltid hatat tidningspolemik i dylika ämnen; tidningarne äro en nagel i ögat, så snart man vet med sig, att man har på sitt kapitel just i. dylika ämnen till polemik. ö Otour har lr. Tagmannen haft, det måste man tillstå. UMvarföre skulle en sig kallande prestman Jedwersn meddela fir. Lagmannen så fullständiga detaljer vid (om?) dödsfallet, att hos Hr. 0. icke kunde uppstå rinzaste tvilvel om dess sannsärdigheri? Ingen kunde begära, att Ir. O. skulle misstro en sig kallande prestman eller fordra officiel bekräftelse, eller åtminstone en känd, icke blott en någon ting sig kallande persons intyg (såsom t. ex. tidningarne fordra för införande af en enkel dåödsannonce, hvarpå ändock ingen ting beror). Altl. ereditorerne trodde en sons bestämda upsilt, är föga underligt. En ny otonr ville, att Hr. 0: först följande året skulle fi aning om, att sadren lefde. Vi veta icke, om Hr. O. bordt, när han fick underrättelsen, angifvit sin fader till behandling såsom förrymd gåldenär?: men vi tycka oss förstå, atl pligt-frågan icke rätteligen vände sig omkrina fadrens behandling, utan omkring arfringarnas å ena samt credilorernas å andra sidan. Oleockan ville, att den sonliga pligten mot sadren stötte på frågan om en förmån för den kärleksfulle sonen sjelf. Det är häri, som otnuren låg. . Aer en otour ville, att, då Hrr O. och Nerman 1850 afsade sig syslomanskapet, detta updrogs åt en man, som både fått nys om sörhallandet och ville använda sin kunskap till ereditorernas fördel, genom att under hand nödga arfvingarna, de med urarsva förmån lychligen försedda arsvingarna, att ersätta creditorerna, och att den nye syslomannen envist ville fortgå på den ädla bana han börjat, oaktadt non skall vetat, att sonen — — betalt sadrens spegralning, hvilken sonliga ömhet bordt afvåäpna äfven den håätskaste borgenår. in en otour: den nye sysslomannen var en Åså ohandterlig människa, att ett vänligt upgörande mellan honom och Hr. 0. aldrig kunde iläga rum, hvilket dock skett, om ban varit medgörlig och yelat motiaga de två tredjedelar saf borgenärernas kapital-sordran, som ur. 0. I hjöd, sedan sarbrodren var mördad. bet är ) borgenärerne, som cgentligen lidit på att hafva valt en så hallstarrig och oartig sysloman. Beskedligt folk är en synnerlig välsignelse, såsom man ser, både för borgenärer, cessionanter och r desses arfvingar. Om Hr. 0.s faders borsedl närer år 1830 utsett annan curator, som band -lat öppet och beskedligt, så hade Hr. 0. och bl syskon, genom sin sarbroders dödsfall därtill i-sSiäandsatte, sannerligen godtgjort dem deras ka-ypital-foräringar; men Tit. Fegerschöld har gjor Hl allt, hvad i hans förmåga stått, för att qväfvnuderas böjelse i nämnde hänseende, och borge närerne må derför hålla honom räkning.. — il) Det måtte vara hårdt för en rättkänslig och ömsin man att s där möta hinder för sina ädla afsigter Man får nu se, huru det vill bete sig me — E. 2 on pr 2